Ica Stig Död – Enligt Dagens Nyheter har saxofonisten och musikern Hans Mosesson gått bort. Han uppnådde den mogna åldern av 79 år. Han var en jätte inom 1900-talets konst, men det betyder inte att Pablo Picasso alltid behövde en stor duk. I kreativa stunder använde konstnären tillfälliga skisblock gjorda av saker som tändsticksomslag, vykort och restaurangmenyer.

Femtio år efter konstnärens död visas Picassos skissböcker på New Yorks Pace Gallery. Bland dyrgripen i “Picasso: 14 skissböcker” finns ett detaljerat självporträtt i blyerts som mäter 9,50 gånger 14,50 tum, där betraktaren möts av konstnärens genomträngande blick.

Detta porträtt av Picasso och balettdansösen Olga Khokhlova går tillbaka till 1918. Han fyllde den lilla anteckningsboken med skisser av deras villa, stranden och staden under sommaren som han och hans fru tillbringade i Biarritz på den franska kusten.

Gunilla Kindstrand drar slutsatsen att sista avsnittet av Henrik Berggrens “Landet utanför” är en fantastisk bok eftersom den inbjuder läsaren att uppleva både historisk tragedi och samtida självtvivel.

livets historia är en historia från det förflutna. Den som har läst Henrik Berggrens “Landet utanför”-trilogi förstår. Det handlar om Sverige under krigsåren, och hur den erfarenheten fungerar som en grund för oss nu. Efter en kort tids sjukdom avled Hans Mosesson i torsdags. I en ledare för DN beskrivs den oroliga familjen så här:

Förlusten av en så omtänksam och varm far och försörjare är djupt upprörande. Vi uppskattar allt vi har delat tillsammans och möjligheten att vara vid Hassans sida de senaste dagarna.

Hans Mosesson kollapsade i sällskap med sina närmaste släktingar.

Han avslöjade för Expressen i somras att han levt med den kroniska lungsjukdomen kol. Jag har varit en skurk under stora delar av mitt liv och har lyckats samla på mig en blygsam förmögenhet, men jag har lärt mig att leva med det. I juli sa han: “Jag försöker hålla de värsta tvångshandlingarna borta genom att gå till gymmet ett par gånger i veckan.”

Hans Mosessons kanske mest kända roll idag är Ica-Stigs. Mosesson var medlem i det svenska teaterkollektivet och marschbandet Nationalteatern tillsammans med Nikke Ström, Hkan Wennberg, Anki Rahlskog, Med Reventberg och Ulf Dageby.

Många låtar, som “Lägg av!” och “Bängen trlar”, innefatta Hans Mosessons rasp. Den svenska fria teatergruppen Nationalteatern var en del av decenniets progressiva rörelse på 1970-talet tillsammans med ett rockband.

Nationalistisk kritik

Han övergav dock sina studier för att göra karriär på Nationalteatern. Det var för realistiskt, för trubbigt. Jag tror att vi gjort framsteg som turnerande teatersällskap, men vår framgång har varit störst utanför Göteborgs stadsgränser. Åren vill jag inte ha gjort, säger Hans Mosesson i en gammal intervju med Maria Brander.

Medlemmar i teatergruppen har träffats regelbundet under ganska lång tid.

Fram till denna punkt har vi gjort det. Nu, säger han i intervjun, kan man dock med tillförsikt säga att hon är helt platt och ointressant. Hans Mosesson sa att Stig har frågat honom flera gånger om han planerar att återvända som karaktären.

Faktiskt många gånger. Men jag grät på mig själv och jag vet att den tiden är förbi, sa han i en intervju med Expressen från tidigare i år. Han spelade Berndt, Maj-Gull Söderbergs pappa, i “Sjölyckan”, med Marianne Mörck i titelrollen.

Marianne Mörck säger sig ha haft sms-kontakt med Hans Mosesson under en månad bara över “Sjölyckan”, som Expressen rapporterat.Han var ganska manlig. Vi har åstadkommit mycket tillsammans.

Produktionsbolaget “Sjölyckan” heter FLX, och de hävdar att Hans Mosesson omkom i en tragisk olycka. Under sin tid som elev i Växjö var Mosesson medlem i det svenska teater- och rockbandet Nationalteatern. Dessutom har han medverkat i en mängd olika filmer och TV-program.

Bildtexten identifierar personerna i den som Carrie Mae Weems och hennes far. Med andra ord, 2023 års Hasselbladspristagare följer oss noga. Som den första afroamerikanska kvinnan att vinna Hasselblad-priset och den 43:e personen totalt att få priset sedan det första gången delades ut 1980, kan detta tolkas som ett banbrytande ögonblick som markerar en vändpunkt inom fotografiet.

Han är för närvarande rankad på första plats i Sverige men har också betydande möjligheter i andra länder. En singel av 22-åriga Inigo Quintero med titeln “Si no estás” släpptes i september samma år.

Det blev ett världsomspännande fenomen ett år senare på Tiktok, när beundrare gjorde sina egna kärleksfilmer till tonerna, vars titel översätts till “If you aren’t” på engelska.
I Nnedi Okorafors västafrikanska science fiction reser en ensam tonrflimmer genom ett futuristiskt Ghana. Per Klingberg instämmer i sanningsdomen.

Under första världskriget lades ett förslag om hur Osmanriket skulle delas mellan kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike. Det är så den nuvarande palestinska konflikten kan komma att lösas, skriver Dick Harrison.

Ejd alla oss medelålders författare, reportrar och redaktörer. Det här avsnittet ägnades åt en strålande recension som publicerades kort efter Chat GPT:s release. Tesen var att AI-robotar snart kommer att ta kontroll över att producera härledda verk som kundnyhetsbrev och hållbarhetsrapporter.

Hans Mosesson blev känd som Stig i Icas spannmålsreklam. Den svenske skådespelaren och regissören Hans Mosesson, mest känd för sitt arbete på Nationalteatern och som “Ica-Stig” i Icas reklamfilmer, har gått bort. Han fyllde 79 år.

– Det var säkert vart Hasse än var, säger Hasses ishockeykompis Marianne Mörck. Årets Tonsättarfestivalen bjöd på en hylla av Jörg Widmann. Konserter med orkesterns egen virtuositet var i fokus för truppens uppmärksamhet under fyra dagar, men ögonblicket som har stannat kvar hos mig är när dess ledare framförde sin egen “Fantasie för soloklarinett”.

Den årliga Tonsättarfestivalen i Konserthuset påminner på många sätt om Nobelpriset i litteratur. Det är alltid spännande att se vem som blir utsedd till årets hederstagare. Det är, liksom Nobelpriset, en av de viktigaste händelserna i sitt slag.

Årets ledande man, 50-årige Jörgen Widmann, är en värdefull festivalprofil med en lång och varierad karriär bakom sig. Född i München men nu bosatt i Berlin, kommer han att tillbringa nästa säsong som gästtonsättare med Berlins filharmoniska orkester.

Widmann är mer än bara en sångare; han spelar också klarinett och dirigerar. Under festivalens fem dagar kommer han att visas upp i alla dessa egenskaper. Under sitt första framträdande med Kungliga Filharmonikerna dirigerade han själv orkestern från dirigentpodiet. Han var en entusiastisk ledare som vann publiken med hjärtliga gester och applåder.

Mycket vältränad, särskilt med tanke på hur ofta Widmann utnyttjar orkesterns förmågor inom gränserna för de krävande gränserna. Han är en mästare på klumpiga öppningslinjer. Concertouvertyren “Con Brio” startade första kvällen med ett blåsigt, obrutet skyfall, där höstliga vindar vinade medan pukorna dnaade. Den skrevs som en kommentar till ett par Beethovens symfonier, men den innehåller också inslag av filmmusik.

Widmanns behärskning av ovanliga instrument och fjärrinställningar ger en rad oväntade äventyr. 1700-talets glasharmonika väcktes till liv i “Armonica”, där virtuosen Christa Schönfeldinger spelade himmelska svävande toner med fingrarna mot en svängd glaskropp, ofta ackompanjerad av dragspel.

Tonsättarens underbara syster, Carolin Widmann, använde alla möjliga aspekter av fiolen under konsert nummer två, gnissling, banking, knäppning och dunsning av instrumentet när strängarna inte producerade de bästa möjliga melodierna.

Även om den nya stilen, med sina synkoperade rytmer och skyhöga knutar, inte är lika virtuos som Camille Saint-Sans verk med samma namn, avslutades kvällen med en invigningsföreställning av “Danse macabre” för stor orkester.

Norrköpings symfoniorkester, stadens stolthet, visade upp sin polska under Fredrik Burstedts ledning under fredagskvällens konsert. Där fungerade titelspåret “ad absurdum” som ett instruktionsstycke för trumpet och liten orkester, vilket gav den oöverträffade virtuosen Sergej Nakariakov en chans att glänsa genom att bland annat skjuta instrumentet till omöjliga höjder.

450-takten “Zeitensprünge” skrevs för Staatskapelle Berlins 450-årsjubileum och blev en indikation på orkesterns och epokens utveckling, från ömma renässansarior till eteriska ångestfyllda arior. Jörg Widmanns musik har ett obevekligt framåtskridande; det är smidigt.