
Bert Sundström Familj – Den morgonen i Kiev för ett och ett halvt år sedan var Bert Sundström helt själv på sitt hotellrum. Han hade precis kommit tillbaka från en vecka i Kiev, där striderna pågick och ingen visste vad som skulle hända härnäst. En fotograf från SVT nekades tillträde till Ukraina och besättningen har nu flyttat vidare till andra länder.
Vid det tillfället började sirenerna att bulta. Det rådde dock noll osäkerhet. Den första av många resor Bert skulle ta under sin livstid, lämnade Bert på sitt äventyr och återvände till sin familj inte långt efter. Jag är oftast mest sammansatt och metodisk inför motgångar. Han hävdar, “Jag är inte rädd eller nervös, och jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta exakt vad jag ska göra.”
Vi avbröt all kontakt med hanar.
Han var väl bevandrad i gaturyska tack vare att han tillbringade 20-årsåldern i Moskva. Med tanke på hans ryska Irina är det säkert att anta att han och hans fru, som också fostrar två barn, är djupt rotade i den ryska kulturen.
Efter att de politiska spänningarna ökat var detta dock inte längre fallet. Vi hade vår egen bubbla och var omgivna av sällskapliga loafers och chatterboxar. När samhället föll i en spiral och världen avbildades som en där Putin är på topp råder censur i Sverige, och svenskar som utövar makt är monster, min fru och jag var omedvetna och oförmögna att passa in.
Bert Sundström håller inte tillbaka när han berättar om de löjliga händelserna. Han har konfronterats med fientlighet och trakasserier ända sedan han först kom till Moskva 2001, och han är orolig att denna trend mot starkare demokrati kommer att fortsätta.
Ryssland var på den tiden ett fritt land där människor kände sig bekväma med att prata om hur nära de var Västeuropa. När jag berättade att jag var från SVT var de alla väldigt trevliga och intresserade av att prata med mig.
Efter omvälvningen och det skeva perspektivet som Putins propagandamaskin medfört kunde Bert och hans familj återgå till det normala. Dejtkvällar och smågruppsträffar på museer och konserter har ersatt mer traditionella sociala aktiviteter. Det var dock inte bara ondo; Bert var utmattad efter en rad arbetsresor och kunde använda lite lugn tid för att ladda.
När du går hem och faller ihop i soffan blir varaktigheten direkt uppenbar. Bert Sundström var rejält orolig i Kairo när han svämmade över och skar sig allvarligt när han jobbade som utrikeskorrespondent. 2011 åkte han till Egypten för att täcka upproret mot regeringen, men han varnades för att det var för riskabelt att gå på gatorna. En underbar arabisk vår har äntligen anlänt.
När jag lämnade området under polis och militär kontroll var när jag började känna mig rädd. Det var en folkmassa som omgav mig, och fler människor bestämde sig för att smyga sig på mig. Samtidigt blev jag medveten om att en karl var på väg att utföra sparka sönder ansiktet på mig. Berts välkända lättja och bristande tro kunde ha spelat en roll för hans förtida slut. När en flock angripare stormade mot hans huvud, gjorde han det som kom naturligt och spontant och lyfte upp armarna.
En kniv som glider in i min rygg gör mig dock på kant.
Bert vet inte vem som är skyldig till problemen som tvingade honom att träffa en läkare. Varningsskottet skars igenom av soldater, vilket förmodligen fick angripas att bryta. Han hade ett spetsigt utfall, skallskador och en tight revben, och han var väl insatt i världens sätt. Det såg ut som att han skulle klara det. I den senaste vidarebosättningen var det givet att gå tillbaka till jobbet, och det har skrivits många rapporter och artiklar om ämnet sedan dess.
Mystiska planeter
Ekonomins bana var aldrig helt transparent. Son växte upp i Stora Tuna, Dalarna av socialt medvetna, världsliga föräldrar som väckte hans intresse för juridik. Bert började solo medan han var collegestudent och bosatte sig så småningom i Buenos Aires, där han arbetade som handledare innan han slog sig ner för att undervisa i engelska.
Tiden gick och jag kom fram till att jag borde lägga mina resurser på något som skulle ha en netto bra effekt på samhället. Jag funderade på att gå in på medicin eller VVS så att alla kunde få tillgång till hälsosam mat och dricksvatten. Bert gick journalisthögskolan och genomförde en praktik på SVT, vilket allt bidrog till hans beslut att vara kvar på utrikesredaktionen.
När Bert åkte till Moskva i början av 2000-talet var rysktalande fortfarande rostiga trots att de tagit några introduktionssessioner på SVT. För att bättre behärska det ryska språket bestämde han sig för att bo hos en lokal familj.
Irina och hennes barn är nu en fast del av mitt hushåll. Människorna hon lärde musik till delade intressen för så grundläggande saker som mat och familj. Stockholm har blivit den nya globala huvudstaden. Bert hade fått nog av Ryssland och Moskva, så han och Irina tog vår taxi från rastplatsen på betalvägen till deras lägenhet vid vattnet i Stockholm.
Bert Sundström Familj : Hustru Irina, vuxen son och dotter
Nyhetscykeln har fortfarande en viss slack, men dagarna på Utrikesredaktionen är ändå fullproppade med snabba beslut och först-till-publicerande berättelser. Bert kommer aldrig att gå med på att köpa ny kontorsutrustning, men han gillar välrapporterade nyheter som kan göras från bekvämligheten av sitt eget hem.
Jag ser mig inte gå i pension någon gång snart, men jag vet att ålderdom är oundviklig. Mina knän tillåter mig inte längre att jogga, men i en kompakt stad som Stockholm är det möjligt att få i stort sett vad man vill. Cykelbanor är bara ett exempel på något liknande.
När du äntligen får flytta in i ditt nya hem, som inte är bensinstation, kan du koppla av och ta in synen och ljudet av din egen privata pool och fontän. om mord, död och andra hemska saker. Maria Grund, som skrivit kortleken, tycker dock inte att det är så allvarligt.
Bert Sundströms röst är en av de mest lättkända på SVT. En gemytlig rost med en charmig röst som delar historier från världens alla hörn. I slutet av 2022 kommer Hans inte längre att arbeta som nyhetsjournalist i Moskva. Att ta reda på om nästa uppgift är i Sverige eller någon annanstans i världen vore spännande.
Maria Grunds tredje roman, “Nattflygaren”, kom i somras och verkar vara precis den typen av feel-good-läsning som hennes fans uppskattar. Några av betydelserna av hennes kriminella romanser inkluderar “fängslande, rstarkt, överraskande.”
Men även om det mesta av hennes författarliv verkar vara njutbart, finns det ett ögonblick som har utvecklats till rent elände: Den extra ansträngning som krävs för att redigera texten är värd det med en faktor hundra! säger Maria Grund och fortsätter,
När jag skriver är jag lugn och nöjd. Även om jag vet att boken är bra tycker jag att redigeringsprocessen är stressig eftersom jag är så hård mot mig själv. Sedan, när det är dags att avsluta affären, slår nerverna igång igen. Men när jag kommer ner för att skriva, det är då det är riktigt roligt för mig.
Först i en ny serie introducerar “Nattflygaren” oss för Sanna Berling, Maria Grunds återvändande huvudperson, när hon ger sig i kast med en poliskarriär. Mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 har dominerat rubrikerna och Sanna Berling har blivit måltavla för vad som verkar vara en vardaglig våldshandling. Ett avskilt, underjordiskt sjukhus på den lilla ön Slätten spelar en avgörande roll, precis som fåglar.
En av mina huvudkaraktärer är en portugisisk man som lärt sig svenska från en gammal fagbok. Genom bokens beskrivningar av olika fåglar berättar hon om de människor hon möter. En ny utveckling i Maria Grunds “Nattflygaren” är att berättelsens inramning har flyttats till fastlandet, bort från det namnlösa landskap som format hennes tidigare romaner och i synnerhet påminner om ön Gotland.
Åkte på ett flyg till Gotland
Maria Grunds liv har alltid omfattat Just Gotland. Hon har släktanknytning, har varit en “trogen sommarbrud” och har tidigare veckopendlat från Stockholm med sin pojkvän Martin. Beslutet att permanent flytta till Stersjöns största ö var oväntat, och det faktum att en opålitlig författare höll fast vid projektet till slutet verkar ha accepterats av skeptikern.
När mina morföräldrar hörde att jag höll på med min första bok, cyklade en av dem förbi och lämnade nyckeln till huset jag hyrde till mig; det var bra! Det var avgörande att det var mörkt när jag började jobba på min första roman “Dödssynden”. Nu när jag vet hur man skriver med ljud runt omkring mig, och min kontorsdörr alltid är öppen, kan jag bekämpa den negativa energin som omger mig på jobbet.
rets släppår 2020
Maria Grund, som är 45 år och precis släppt sin första bok, har en lång historia som frilansskribent och författare, framför allt inom film- och mediebranschen. Svenska Deckarakademin hyser stora förhoppningar på sin debutroman “Dödssynden”, som ska utkomma 2020. Hennes förmåga att skapa effektiva och engagerande berättelser märks i romanens berättarbåge. Hon hade inte räknat med att det skulle gå så bra från första början.
Jag visste ganska väl att det var svårt att få nicken. Maria Grund, som inte dödades av den tyrann hon hade satsat livet på, säger: “Jag tänkte att jag i alla fall skulle skriva färdigt min första bokmanus och skicka in den till några förlag.” Efter bara tre dagar fick jag det första av många erbjudanden. Jag känner att jag vunnit på lotteriet sedan jag fick möjligheten att bli författare.
