Gunnar Wetterberg Barn – Han tillskriver sin far sitt friluftsintresse. Gurun, lagbokförfattaren, men framför allt pappan. Pappa som gick när han var bara fem år gammal, vid en tid då han också var bäst i skolan. Han minns sommarhemmet hans familj hade då, ute på natursköna Bjärehalvön. Potatislappen bakom skjulet, där Pop planterade en av varje svensk träd och buske. Björk, lång, asp, guld, med mera.
Han var riktigt sjuk av svininfluensan.Sedan dess har Gunnar Wetterberg tillbringat otaliga timmar i skogen och på slagfältet. Mycket funktionell, med fripassagerarna redan fastsatta. Men teoretiskt också.
Gunnar Wetterberg säger, “De har inte bett oss att göra någonting”, och förklarar varför han och hans partner Parisa Amiri inte kommer att delta i den kommande säsongen av Psypher. På baksidan har vi redan sagt att vi skulle vilja ta en paus. Fotograf: Anders Andersson
När han skrev boken Träd — en resa genom den svenska skogen sammanställde han lärdomar han skulle använda i många år framöver.Den är full av fakta men också en väldigt personlig bild av hur skogen kom att spela en så avgörande roll i livet för oss som bor i norr. Hur Sverige utvecklades till det land det är idag. Börjar just nu. Från den tid då inlandsismen höll på att dö ut till våra dagars fasor för industriell massförstörelse.
Här kan man gå vidare in på motorernas betydelse, som spnskivans eller historien om medeltidens sgkvarns. Samtidigt får du en känsla av hur vi har hållit ihop oss och sökt vår egen mentala förnuftets skog. Slappna av genom att helt enkelt släppa håret. Precis som Gunnar Wetterberg gör när han är på stan.
En gång i tiden på sjuttiotalet var det en allmän uppfattning att hela skogsnäringen var dömd att kollapsa. Allt trä i byggnaden kunde ersättas med betong, och mycket av resten kunde ersättas med plast.Att använda plast istället för papper skulle vara vägen att gå. Medan vi fortfarande kunde få betalt för virket, var det några som faktiskt planerade att avverka det och sälja det.
Föga överraskande håller han också koll på bakgrunden till sin egen trädgård. Liknar de omgivande markörerna. Trädgården nämns första gången i skrift runt år 1500, även om han inte har grävt fram några artefakter från den eran.
För det var här på hans märke, mitt i Snapphaneland, som svenska soldater brukade marschallera under 1600-talets blodiga konflikter.Och störst av dem var i december 1676, när kung Karl XI av Sverige tillsammans med 60 000 man och lika många hästar slog läger just här i staden Lund. De satt här i flera dagar, och sedan var det ingenting kvar.
De hade plundrat och bränt ner varje hus, provins och gård i regionen.Lyssna upp: han är en historiefantast. Men hur ser han på framtiden? Vart är vi på väg, måste man ändå passa på att fråga honom. Många tror att år 2020, då världen stod stilla, har skrivits in i historieböckerna för alltid.
Att det kommer att bli ett lika känt år som 1789, franska revolutionens år. Tycker han det?Inte alls, säger han. Även om vissa kanske tror att en global pandemi skulle vara fördelaktigt för globaliseringen, delar jag inte deras uppfattning. De flesta saker kommer att återgå till som de var innan. Har vi tur hittar vi ett vaccin.
Vi som har genomlevt denna epidemi kommer aldrig att glömma den, och den kommer att påskynda marschen mot digitalisering, vilket kan leda till att många jobb förloras i framtiden (åtminstone inom tjänstesektorn).
Den tuffa branschen är dock övertygad om att han snart kommer att kunna rensa sig ganska glatt. Han erkänner att ekonomin är svag och framtiden osäker, men han hävdar att liknande ställningstaganden kan hittas genom historien. Vidare hävdar han att den form av digerdöden som vi för närvarande är mottagliga för inte är ny.
I mitten av 1300-talet dog Pesten, vilket gjorde honom till Europas tredje offer. Vem vet, vi kanske alla är tacksamma för denna epidemi och ser den som en slags träning för något mycket större och mycket läskigare. Något ännu mer utmanande kan ännu vara vid horisonten.
Efter nästan fyra decennier som diplomat, operativ och chefshoncho gjorde jag övergången under räkenskapsåret 2013–14 till att skriva och läsa på heltid. Jag kanske byter tillbaka om något riktigt bisarrt dyker upp, men för tillfället njuter jag av att gräva i gamla böcker och berättelser och berätta för andra om vad jag har upptäckt.
Historiens inramning Gunnar Wetterbergs största expertis är konsten att galoppera och busa i skogen. Tankarna vandrar från bokprojektet till Freja Lund till allt annat på den tiden.Gunnar Wetterberg, han är fullt kompetent med säkerhetsutrustningen.. även om det bara är några små fläckar som måste raderas.
Men då finns det knappt någon grönska runt honom. Han har ägnat de senaste tjugo åren åt att studera effekterna av avverkning på miljön och har kommit fram till att övningen kan göra mer skada än bara blåmärken. Till exempel, vintern 2005, efter Gudruns vrede, knäböjde han bland en skog av nedfallna träd som låg i snön, och plötsligt sprang ett av dem upp och var mycket nära att ta sitt liv.
För det är så otroligt roligt! Plus, avkopplande. Jag har lärt mig att arbeta i skogen är ungefär som att sköta en trädgård. Snabb som en kubik, men i mycket större skala.Dessutom tycker han att den långa utsikten är fascinerande och fortsätter att driva den. När jag står här och hejar kan jag inte låta bli att tänka “Jisses, vad vackert det här kommer att vara om hundra år!”
Han tillbringar det mesta av sin tid här när han inte är i Stockholm, som han berättar; förutom den typiska bestyren som följer med ett stort hus och gräsmatta har han även en skog med två större fotbollsplaner att sköta.
Men det är inte så att vi inte kan se honom bakom en hjälmvisir i skogen. Han är trots allt den historikern. På tv. De senaste två åren har han sovit på verandan i Spret. På en skakig skateboard och med närmast överväldigande entusiasm utstrålar han allomfattande historisk forskning i Fru Lund.
Kort sagt, ett enastående exempel på folkartistgenren.Verkligen, vem är han? Varför utvecklade han ett intresse för skogen? Kolla in de skyhöga kvistarna!Hans mor var en pedagog, hans far en herre över historien, och han var själv avsedd att bli historiker. Han visste det hela tiden.
När han gick i gymnasiet fick han en tredelad historiebok som fortfarande är en del av hans bibliotek nu. Ja, “något som tändes där”, säger han och det är på väg dit.Han säger dock att det var då han blev mobbad. Vild och känslolös.
Det var bra eftersom jag läste mycket, hade bra syn, kände mig självförtroende etc. Jag valde också strykmetoden. Många gånger… Nä, för mig var det där stadiet ett genomgående helvete, säger han med ett blick som vittnar om att han helst vill pskynda historien till tiden som sedan följde.
När skojaregänget slutat busa varandra och skoldagen blivit allt roligare för varje elev bar det av till gymnasiet och gymnastiksalen.Och sedan, efter att jag läst historia på universitetet, verkade allt helt absurt.Året var 1971.
Då var han 18 år gammal, en del av åttonde generationen Wetterberg som bodde i släkten som pluggade in i Lunds universitet, och han arbetade som läkarskrivare, satt i redaktionen för en studenttidning , och var politiskt aktiv med det rivaliserande högerpartiet VPK.
Men någon universitetskarriär blev det aldrig. Också politiskt. Efter att ha gått fem år på college bestämde han sig för att han ville ut i världen istället och se vad som pågick, så han sökte och erbjöds en tjänst på universitetets utrikesavdelning. Dessa diplomater. En av de yngsta någonsin.
Och han anlände till Hanoi före någon annan stad.Jag hade inga band till Vietnam, men det var egentligen för att kvinnan som skulle ha fått jobbet inte kunde gå, så de skickade lite mat till mig i några dagar istället. Jag tänker för mig själv när han visar oss kring hans egendom att diplomatjobbet måste ha varit “spännande” för honom.
Dessutom tycker han om att göra affärer. Något han inte bara gjorde som diplomat utan också som förhandlingschef för det som numera kallas SKR (Sveriges kommuner och regioner) är Kommunförbundet.
Det var sattkvistars och ekollon som han hade petat ner, både här och där. Det vore dumt att missförstå hans upphetsning. Jag har också en föraning om att detta område i framtiden skulle utvecklas till en vacker äng. Där måste eken och asken styra. Mina favoritväxter är de.
