Hugo Larsson Pappa – I gröna badrum kom född till MFF som en kortvuxen och extrem målgörare, har en spetsegenskap som är svår att sätta ord på och lyssna på fransk rapp ihop med Matej Chalus. Hugo Larsson och hans önskan att bli nästa ordförande i MFF visas här.
Många andra medlemmar i MFF hade redan när han var tonåring tagit glädje av Hugo Larsson. Främst tack vare sin snabbhet och spelförståelse, var han den korta anfallaren från Svarte utanför Ystad som var en extrem målskytt.
Han beställer “galet mycket mål”, definierar det själv och därför får han medhåll. Joel Kjetselberg, tränaren, som senare hade honom fyra år i MFF, säger att Han var helt briljant i en forwardsroll. En få uppmärksamhet började när han spelade i IF FF Ystad. Han var teknisk, snabb, tog sig och var en snäll kille att det säger Anna Björklund, hans dåvarande tränare.
Hugo gjorde fina prestationer där det var någon inbjudningscup på Öland, där det alltid är personer som rör sig, agenter och scouter. Det var upp till märket. Han gjorde en heftig mål. Han tidigt sig. Larsson tränade Chelsea och Bolton någon vecka, vilket resulterade i hamnade i Malmö FF som tolvåring. Det gick bra för första gången, men sedan började alla andra känna på samma sätt som han kände.
Av sin smarthet hamnade han först på en sida eftersom han flyttades till centralt mittfält, där han skulle få mer nytta. Och när han väl började träna fysiskt började han också träna som spelare. Ibland i honom kan man rycka förbi och slå ut en motståndare i en-mot-en, vilket är mycket fortfarande. Han har gjort det tillbaka där.
Men det var en svår situation. Han stanna kvar länge i P16, vilket var nyttigt när man kan se det i efterhanden, men tungt där och då. Han fick möjlighet att växa som ledare bland annat. Han hade en tid där det var stört. Alla andra växte inte lika han. Han sov inte med samma partners som han hade legat med tidigare. Det innebar att han var tvungen att ta hand om sig själv lite. Man följde mycket mit hans tro och självförtroende.
Vi kastade den över sidan. Jag har meddelat många med gånger att det inte tar upp vem som är först till P17, först till P19 eller först till A-laget. Det handlar om vem som får längst tills de blir slampa. Hugo Larsson och Kjetselberg jämför utvecklingen för en annan talang född.
Vi gjorde en storsatsning mot Williot Swedberg på Hammarby. Varandra åt har alltid följt Han och Hugo i sin utveckling. Williot har bland blivit växt och växt sedan het en tyngre period. Strax under det senaste året har Larsson växt från P17 till P19, till U-landslagsdebuten, till lagkapten i P19, till början av A-laget, och samtidigt har han krympt till 187 centimeter.
När han började spela för Irland i P04-landslaget i november var han i ett vänskapslag med Lukas Björklund, som just nu är i AC Milan. Lukas Björklund spelade målvakt med Ystads IF FF, och det är samma spelare. Det var andra som också stack upp i Ystadstrakten, men Hugo var ganska aggressiv, gjorde mycket misstag, och sedan gjorde han fler misstag, enligt Anna Björklund, som också är Lukas mamma.
Vi hade ganska många bra försvarare, och det var många av dem. En av de som var med från början så är det en som är i Landskrona, en i Kristianstad, en tränar med Österlen, och det var en väldigt bra träningsmiljö där spelarna pushade varandra. Hugo var en av de som mer. Många opålitliga spelare fanns, även om de inte var de bästa spelarna. Här finns potential på många sätt. Allt som betyder något är att skapa en träningsrutin.
Max Westerberg, P19:s tränare, var med när Larsson flög upp till P19 under årets första månader. Hans mamma sa: “Hugo kommer att leka, men han kommer inte och blir avtrubbad med det”, sa Westerberg. Hugo är så charmig. Jag sa åt att han skulle slå de andra med en gång för att göra sitt bästa. I så ung ålder uttryckte Han en målmedvetenhet som inte så många gör.
Han blev nästan direkt ordinarie i P19, ofta med två år äldre arbetsmästare. Exempelvis var Han den yngsta som givna startpelar i Youth League-matcherna.Larsson sagt, Jag tog det snacket direkt med Max eftersom jag vet hur viktigt det är att få speltid.
Jag skulle kunna göra det nu i A-laget också, vilket är min självförtroendet att gå till tränaren. Jag har också lärt mig av ungdomarna. En ledarroll i P16 och P17 var mycket att jag hitta stanna kvar där längre än många andra. Det har gjort mig väldigt glad.
Trots att det bara var ett P19-halvår blev han ändå en del äldre. Max har hjälpt mig mycket med intelligensen kring idén. Det var då jag insåg att han var en central mittfältare. Jag fick mycket hjälp och kunde se flera ungdomsförbund.
Ja, det var vad mannen skulle säga. Då, men då på kanten, var Jag nog shrewd på planen redan då. Jag är i mitten nu. Jag hade ingen dröm om det den dagen, och den drömmen säger mig att jag har kommit tillbaka nu. Jag hör inte något liknande längre.
Jag har inte engagerat mig i det offensivt. Det är inte många skämt där jag sätter klockan i mål, men det fungerar bra defensivt. Senast tror jag att jag när deras målvakt skickade långt, vann fem-sex nickdueller i U21. Jag har en del av min längd där.
En sak som jag säger på träningarna är att du inte tappa bollen på väldigt skicklighet. Du får den i många lägen, men du kan ändå leverera den vidare till en lagkamrat och redusera de passningarna med hög kvalitet. Du är inte stridig hinna med?
Ja. allt var lite förvirrande först, men allt har nu blivit klart och begripligt. Av min storlek kommer att skydda bollen, den har jag också fördel eftersom jag är ganska smart. Min favoritspelare är Cristiano Ronaldo, men jag ser Kovacic som en förebild. Vi är inte exakt likadana som i kroppen, men jag tror att vi har en hel del likheter i strategin.
Enligt att man bör vara och göra poäng framåt samt att allt var nödvändigt i rollen här. En rad löpningar tillbaka och framstående. Man kan inte vara mer jämlik i den förutsedda situationen än i den förutsedda. Det är ganska mycket jobb, men jag trivs med det. Nu mår kroppen bättre än det jag var i P19. Intensiteten är lite högre, men träningsbelastningen är ganska låg. Det finns dock fler här som kan hjälpa till med en.
Han har en medverkat förståelse för spelet, både i form av beslutsfattande när saker sker och taktiskt. Det är väldigt exceptionellt. Han har en näbb som jag har lite svårt att sätta fingret på. Jag gjorde en reflektion under Ungdomsförbundets ledning.
I P19 Allsvenskan och där har man kollade på matcherna en gång till, så såg man vilken fantastisk förmåga han har att röra sig över hela planen. Han är bra på det och så effektivt. Han följder många ytor med både förbund och förbunda täcker. När någon ber om att få fånga en fisk reagerar de ofta defensivt i första hand. Man har många ställen att vara i vägen för motståndarna.
Men han var också ganska aggressiv och förklarade allt på P19-nätverket, eftersom han både var spelaren som ingrep i händelse av en nödsituation och den som hjälpte till att nå lösningen. Det är en svår “kant” att konkretisera mer än så. Jag har en känsla av att minst fem spelare har det.
Han är alltid ett skämt för sina vänner och omvänt ett skämt för sina lagkamrater. Han fattar många kloka beslut i både misslyckande och framgång. Den ligger ganska intuitivt i handen. Resultatet har han en något grundteknik då han kan spela på en touch till nya ytor och sånt. Han är pålitlig under alla omständigheter.
Han har alltid varit övertygad om att han kommer att misslyckas. När han flyttar in i ett nytt kvarter tappar han mycket av sig själv. Även när det gick fel för honom kände han sig fortfarande tvungen att gottgöra. Han slutar att göra saker som svåra. Han försöker alltid sticka ut. Det kommer att ha en långt ta. Han förbör inte också förklara när det blir tufft och problembigt.
