Terese Cristiansson Journalist

Terese Cristiansson Journalist
Terese Cristiansson Journalist

Terese Cristiansson Journalist – Terese Cristiansson, utrikeskorrespondent, hade drömt om att jobba som journalist utomlands sedan hon var liten. Idag är hon konfliktexperten vi möter i TV4 från Mellanoster. Det är en del av världen hon älskar, och det är också där hon träffade sitt livs kärlek.

Hennes skydd består vanligtvis av sjukvård och en säker plats i väster. Däremot tog TV4-korrespondenten Terese Cristiansson iväg en 16-dagars reportageresa genom Europa utrustad med handsprit, munskydd och extra långa mikrofoner för att undvika ögonkontakt med sina intervjupersoner.

Den här gången behövde hon inte oroa sig för att bli attackerad av skelett, granatkastare eller landminions. Det var fascinerande att se Europa, som ofta är den säkra, stabila delen av världen, i denna sarge tillstnde, som sagt av Terese, som beskriver Faran som ett atypiskt virus som invaderade världen med ljusets hastighet.

Hon reste genom Schweiz, Italien, Frankrike, Belgien och många andra länder tillsammans med fotografen Felix Larnö för att rapportera om kröningsfestligheterna. Var hon än kom fick hon känna sig välkommen.

Det har uppmärksammats mycket att många länder inte vill släppa in svenskar, men vi uppmärksammade inte någon av den misstanken på våra resor. Istället var folk nyfikna på hur vi svenskar hanterade saker och ting. Det var väldigt upprörande att höra folk prata om hur våra länder var i kris som en motpol till allt prat om hur covid-19 delade Europa.

Dubbelt guld

När vi äntligen träffas kommer det att ha gått flera veckor sedan Terese kom hem från sin resa. Det är inte bara med coronapandemin som hon ska rapportera om sitt vanliga bevakningsområde Mellanöstern från Stockholm. Terese och hennes familj tvingades överge sitt älskade Istanbul i slutet av förra året.

Vi planerade att stanna i Turkiet i flera år till, men min man Wael får inte ses i Syrien. De första åren delade han och jag samma boende- och arbetsarrangemang, men sedan, som så många andra syrier, fastnade han vid 22 års ålder. Han väntade ett år på ett nytt jobb och såg sina hopp och drömmar upplösas i den gången. Om han lämnade landet kunde han inte återvända, som förklaringen lyder.
Terese.

Att återvända till Syrien, där Wael öppet hade motsatt sig presidentens diktatoriska regim och fick många vänner som ett resultat, var otänkbart. Ett tag var han synlig i Istanbul så länge han höll en låg profil, men när Turkiet började släppa syriska fångar i somras gick tumskruvarna i överväxel.

Överlag var det poliskontroller på restaurangen där vi åt. Eftersom jag ägnar mycket tid åt att resa i jobbet, oroade jag mig för vad som skulle hända med vår dotter om Wael skulle tas av myndigheterna medan jag var borta.

Eftersom vi visste att vi ville slå oss ner i Sverige ägnade han mycket tid åt att leta efter lediga bostäder, men processen var tidskrävande. Tyvärr blev situationen så småningom så svår att vi var tvungna att komma i kontakt med smugglare för att kunna smuggla Wael över Medelhavet. Många undrar hur lång tid det skulle ta innan någon skulle vara villig att sitta på en sådan bänk när de inser hur fult det är, men när alternativet är ännu värre kommer de så småningom att acceptera det.

Waels begäran om svenskt underhåll inom kort bifölls. I december dök en liten gränd vars namn jag har glömt upp vid Hammenhög på ön sterlen. När jag föddes bodde mina föräldrar och storebror i ett litet hus på tomten. När jag var ungefär två år flyttade jag och min familj till en stuga utanför Hammenhög. Där bodde vi under hela min barndom.

Jag var en skurk så att säga. Även om jag inte insåg det då, så har min bakgrund inom lantbruk hjälpt mig i min nuvarande position, vilket kräver att jag ofta möter död och sjukdom. Att vara uppe på en gård där döden är en vardaglig händelse har gett mig ett realistiskt perspektiv på tidens gång i den naturliga världen.

Hur var din barndoms karriärfantasier?

När jag var nio år insåg jag att jag borde bli författare istället för veterinär. Barnjournalen, med sina söta små reporterinslag, är kanske det som först väckte mitt intresse för journalistik. Jag visste redan då att jag ville ut i världen. Min farfar hade en hög med böcker från sin barndom som jag hittade i hyllan.

Terese Cristiansson Journalist

Böckerna handlade om en läkare som tog ett jobb i Afrika. En längtan efter att leva i Afrika i framtiden skapades när jag smyglade dem. Man förväntade sig att så skulle bli fallet senare. Under några år bodde och arbetade jag i Nairobi, Kenyas huvudstad.

Hur ser din livsväg ut?

Hela min gymnasiekarriär gick åt till att planera hur jag skulle slippa min blödning. Jag åkte till min au pair-tjänst i Marseille, Frankrike, bara två dagar efter att studenten kom. Efter ett år i Frankrike återvände jag hem till Sverige. Jag fick en praktikplats på Svenska Dagbladet i Lund och började genast läsa kultursektionen.

Som ett sätt att få ut det mesta av min tid i Paris bestämde jag mig för att skriva min magisteravhandling om ämnet svenska författare vars verk översatts till franska. Efter att ha kommit tillbaka från mina resor skrev jag in en termin på Poppius Journalisthögskola där jag lämnade in ett femtiotal sommarpraktikansökningar.

För att uttrycka det på ett annat sätt, jag har aldrig fått en tupplur någonstans förrän nu.

Kristianstadsbladet fick nyss ett par veckor in på sommaren. De gick lite före sig själva och undrade om jag kunde redigera den. “Japp! Även om jag bara hade ungefär tre månaders redigeringserfarenhet sa jag självsäkert, “. Efter sommarpraktiken anställdes jag som reporter för tidningen. Det var därför jag fick Expressen när det regnade.

När klev du senast i en rollator?

Jag bevakade brott för Expressen men insåg att det inte var min sanna kallelse. 2006 tog jag beslutet att sätta mig där ute genom att säga vem jag var och vart jag skulle. En liknande möjlighet att bli kriminell profiler i ett annat mediehus fick jag ungefär samtidigt. Tiden gick och jag vacklade fram och tillbaka om jag skulle acceptera ställningen eller inte.

Vid den tiden reste jag till Irak för att skriva en studie om irakiska kvinnors liv under höjden av landets konflikt med USA. Det utbredda intresset för rapporten förbättrade livet för vissa kvinnor. Det övertygade mig om att en man i rollen som utrikesreporter är kapabel att göra skillnad.

Till slut bestämde jag mig för att inte tacka ja till jobbet som kriminalredaktör och tillbringade istället resten av min tid i Gaza, där jag bodde hos en palestinsk familj som jag skrev en bok om. 2010 bestämde jag mig för att flytta till Afghanistan, landet där jag har mycket familj. Hur upplever du farorna med att arbeta i krigshärjade länder? Jag vill vara en ledare för dem som inte har en, speciellt på platser där oraklen är störst. Ändå måste man alltid väga om historien man vill berätta är värd riskerna.

Jag blev riktigt arg vid ett lämpligt ögonblick. Jag arbetade i Nigeria med en fotograf när vi blev överfallna av ett gäng män beväpnade med automatvapen som meddelade att de hade för avsikt att föra bort oss. En handgemäng utbröt och fotograferna släpades från sin bil och sköts i huvudet med en kalasjnikov. Men efter en tid ändrade sig männen. Efter att ha gjort anteckningar om vår ekonomi och några andra frågor lät de oss gå.

Terese Cristiansson Journalist
Terese Cristiansson Journalist

Leave a Comment