Henrik Torehammar Fru – Min största barndomsfantasi var att växa upp och bli en trettioåring. På den tiden skulle ingen tvingas spela brännboll. Nästan alla sociala evenemang fick mig att känna mig besvärlig, men speciellt de där jag var tvungen att bevisa min kunglighet.
De äldre har alltid älskat att minnas hur fantastiska Tonrstiden var, och de kände att de hade sällskap av en gemytlig höna när romantiska tankar om det andra könet kom upp. Min otur var tvungen att fördubblas, det visste jag. Jag skulle aldrig kunna vinna hjärtat på en tjej eller en lyra.
När jag var 15 år gammal försvann alla dessa hemligheter.
Jag gick in och ut ur en kuvert på lokaltidningen för andra gången, tre år senare. Att vara bög var alltid något jag gillade. Nu när jag är över 30 så funderar jag på om jag äntligen ska släppa min gaysnuttefilt och börja växa upp.
Den senaste nationen är verkligen spännande. Jag såg hur olika de två presidentvalen jag bevittnade var från varandra. Att säga att jag är en homosexuell man som är gift i den konservativa delstaten Arizona 2012 var väldigt naturligt, och jag möttes av inget annat än en smäll i handleden och en slapp käke.
Går vi tillbaka ytterligare en mandatperiod var George W Bushs kampanj mot gayäktenskap en viktig del i hans omval 2004. Några år innan dess, i slutet av 1990-talet, intervjuade jag en demokratisk kampanjstrateg som hade sett sina kandidater gå till offensiven efter att ha blivit stämplade som anti-familje.
Han beklagade, “Hendrick, under de kommande tio till femton åren kommer du inte att se några framsteg på gayrättighetsfronten. En han hade fel. Med rekordfart. Vi har aldrig sett ett så snabbt skifte av perspektiv på en fråga från så många människor. Dessutom finns det många unga män som anser att det är självklart att två människor som älskar varandra ska ges möjlighet att utbyta gåvor med varandra.
Svenska 00-talanger forskare fann att förmågan att vara sig själv var bland de högst värderade faktorerna bland dem som deltog i publicerade intervjuer. Detta kan förklara Yohios utbredda hyllning bland transpersoner.
Det kommer sannolikt att bli tillbakadragande när kristna i Uganda, Rysslands president Vladimir Putin och de nyligen bemyndigade konservativa i Frankrike alla tar ställning mot homofobi. Det känns alltid rätt; HBT-rättighetsrörelsen är fortfarande stark i vår tids mest anmärkningsvärda stadgar för medborgarrättigheter.
Det betyder inte att vi faktiskt är i Sverige vid det här laget. Jag är ganska medveten om att jag skriver från den privilegierade positionen för en storstadsboulevard, men för första gången kan vi säga till den ryckande stapeln i ryggen som frågar om vi är tillräckligt nära för att se målstolparna att, ja , vi kan se dem nu.
Finns det något sätt för vinnarna att ta sig samman? Anekdotiska bevis tyder på att antalet personer som är involverade i organisationer som kämpar för allmän hälsovård, som de i Nederländerna och Kanada, minskar efter att reformer har genomförts framgångsrikt.
Men tekniken är också en drivkraft i framväxten av HBT-kulturen. Liksom andra minoritetsgrupper genom historien har HBT-gemenskapen lidit av utanförskap, vilket lett till utvecklingen av sin egen distinkta kultur och mötesplatser. För en kultur som man inte går in i vid födseln, men där nya bögar och flatorer måste läras in av sina äldre, kan detta ha fått ytterligare betydelse.
Men en del av kundbasen flyttar redan bort från dessa fysiska gaybarer till förmån för onlinegemenskaper där de med liknande intressen enkelt kan ansluta. Och i en mer experimentell tid var linjerna suddiga; behöver du verkligen gå på Pride Parade bara för att du hade killsex på Grindr?
När stora symbolfrågor som kan lösas av en heterogen allians uppstår ökar fragmenteringen. Speciellt med tanke på att frågorna som röstades ner, som rätten att bilda familj, i grunden är konservativa och självbejakande, och inte alla utlevande normer som sexuella revolutionärer hoppar på.
Hur beredda kommer rika moderater att vara på att konkurrera med queeraktivisters hentoabrev om de får rätt att Så, bland ruinerna av en identitetskonstruktion som slits sönder av större och kraftfullare krafter, är det dags att dra gränsen i sanden och framträda som en assimilant?
Kan man känna igen hbt-rörelsens historiska nödvändighet och verksamhet, samtidigt som man antar att den spelat ut sin roll på vissa sätt? Enkelt sagt, homosexualitet är inte en sexuell läggning och inte heller homosexualitet.
När jag läser vad jag har skrivit ord för ord verkar det konstigt. Jag är inte säker på om jag tror på det eller, ännu viktigare, om jag vill tro det. Ska jag sluta vara ett svin helt och hållet? panik Men låt oss ha lite kul med tanken: vad skulle hända om jag kom ut som gay? I mitt privatliv märker jag inga större skillnader mellan mig själv och min pojkvän.
Vissa slumpmässiga möten kommer oundvikligen att gå förlorade, men det är inte värre än att en typ gothare växer upp och slutar raka sig. På min höga ålder kan jag bara hoppas att saker och ting inte förändras för drastiskt.
Men det finns en sak jag skulle vilja hålla mig borta från: frestelsen att använda min sexualitet som ett kort för att komma ut ur fängelset. Eftersom jag är en mosse måste jag säga det förra snarare än det senare. En omistlig rätt att slippa straff. Om jag som en som sitter och talar på riksradiomikrofonen gläder mig över hur lite makt jag har så kommer det att verka mycket mer kränkande mot de stora grupperna i samhället som verkligen är maktlösa.
Jag, och säkert många andra, måste anamma det faktum att vi har anslutit oss till mainstream. Frågor om privilegier kräver att vi tänker kritiskt. Men den andra sidan av myntet är ju att vi lyckades – och det kan du med! Om vi inte erkänner och stöder sociala förbättringar kommer troligen ingen att kämpa för dem.
Vi som ser oss själva som en välkommen del av samhället kan inte kasta misstankar om någon särskild grupp, men vi kan peka på vägen framåt för att andra minoritetsgrupper ska accepteras. Om det är vad personen vill.
Kanske är den idealistiska bild jag frammanar dömd att krossas av händelser som vi inte kan förutse just nu, men jag tycker ändå om att fantisera om slutet på boghthistorien. Föreställ dig en tid då homosexualitet ses som ett livsstilsval snarare än ett personligt drag. Som en vänsterhänthet – något folk kämpade med på 50-talet men som lätt kan lösa med en skräddarsydd sax nuförtiden.
Och om någon glömde att ge dig saxen, behöver du förmodligen ingen speciell parad för att komma över det. I december 1999 chattade en skolchef i Stockholmsområdet sex med en tjej som han trodde var 13 år gammal.
Som tidigare rapporterats i Expressen poserade han även på foto med henne i det uttryckliga syftet att ha sex med henne. Enligt artikeln skickade han bilder på sig själv och sin kungargel till ett påhittat 1200-talsrike med budskapet “vill du suga, kanske du kan få 500”.
Vill återställa utbildningens trovärdighet
När staden fick reda på vad som hade hänt hoppade direktören av. Några dagar senare kom han ren. Skolinspektionen underrättades om händelsen och vill nu ha mannens lärarlegitimation återinfört, enligt Sirens nyhetstjänst.
Rektor “har åldrat gränslöst och oprofessionellt samt visat bevis på en till synes spröd omdöme”, skriver utredningsorganet i en ansökan om Lärarnas ansvarsbesked. Att personen han haft sex med var minderårig spelar enligt Skolinspektionen ingen roll eftersom direktören skulle ha agerat olämpligt även om personen var yngre.
Skolinspektionen fann att läraren fortsatte att agera på ett sätt som tydligt stred mot skolans värderingar.Mannen själv har uppgett att han hade en “mycket tung period” och att den person han chattade med “provokerade fram en hel del” men att han tar avstånd från det han skrev och förstår att det var fel.
Han har också hävdat att han har “en värdefull bakgrund” och att det som hände under det femte året var en olycka. Därför tvingas familjen och den ensamma kvinnan att stanna kvar i landet trots faran.Scenen var så fruktansvärd och ångestladdad att jag var tvungen att stänga av tv:n och har inte kunnat titta vidare på serien sedan dess.
Det var så rimligt och förankrat i verkligheten.
Så tankeväckande.
Och nu händer det på riktigt. Håll dig nära oss och inte för långt borta. I ett land som har en speciell plats i mitt hjärta och som jag har besökt många gånger. I Italien har hoggerrörelsen pressat domstolar att erkänna förekomsten av homosexuella familjer från det förflutna. Homosexuella mammor får brev som lyder “Du är inte längre en förälder.”
