Andrev Walden Mamma – I tackbrevet tackade han sin mamma för att han fick växa upp med kärlek. Han sa vid tacket att hans önskan är att alla i världen ska hjälpa till att göra detta till det bästa året i hans liv. I förhållande till politisk, religiös, ekonomisk, offentlig och privat sektor är Sveriges Radio dominerande. I “Jävla karlar” skriver Andrev Walden om de flera styvfäderna i sin barndom, om våldet mot män och om en generation föräldrar som satsade sig som longa barn.
Hans säkerhet är att det är sant om något låter påhittat. När du smuttar på kaffe på 1700-talets innergård bakom förlagets huvudkontor. Enligt Andrev Walden är det en typisk situation när nålen saknas som mest. Men att ljuga är en lögn som han inte längre tror på. Att skriva en roman är inte direkt en lukrativ strävan. Det är ganska sorgligt. – Man kan ibland, väldigt ekonomiskt, önska att man hade andra drömmar i livet, säger han.
Hans språkkunskaper har hyllats i spalter och reportage i DN och Aftonbladet. Han anser att skrivandet är sin största talang. Det var dags för den nu 47-årige debutanten att ändra på det, även om en roman har varit hans dröm länge. Jag började skriva kolumner också eftersom jag väntade länge. Jag var inte också med att skriva. Det finns inga säkerhetsbälten när du börjar göra det som är din primära begåvning. Han säger att om du misslyckas med det så är du misslyckad.
Om jag ville visa dig en annan livbåt där jag aldrig fastnade så kunde jag det. Utan att ens försöka var det verkligt som en dröm.”Jävla karlar” fokuserar på Andrev Waldens barndom i Norrköping. Ungefär sju olika fotbollsmammor under samma antal år. I förlustens och rikedomens namn. I mord och mordförsöks namn. Är galenskap och om värdelösa miljön som är miljön. Att skriva boken var ett stort uppdrag. Ändå ganska arbetskrävande.
Det är svårt att koncentrera sig och göra klart saker i skogen. I själva verket var det lättare. Enligt honom var poängen med att skriva att hitta humor i allt som verkar dåligt. När vuxna syskon pratar med varandra om sin barndom och sina föräldrar, om hur arga de var, blir det som en liten komediklubb. Jag syskons delade skratt finns en kraften som jag försökte blåsa in i berättelsen. Jag vill bjuda in läsaren till en klubb.
Det var kanske en försvarsmekanism, men jag började tänka på morföräldrarna som sedan länge borttappade kusiner och kände mig ledsen över dem redan som barn, kanske i min tioårsåldern. Varje värld är gröna vågen, borgerligheten och arbetarklassen grundade papper som “Växtmagikern”, “Prästen” och “Mördaren”. Mamma har gott om pengar och hjälper dem hela tiden. Faktum är att Lille Andrev är samma röst överallt.
Ibland verkar kvinnorna i boken vara helt aningslösa, men Andrev Walden försäkrar oss att nästan allt är sant. För att göra det mer intressant har han tonat ner galenskapen på några ställen. Du kan vara säker på att det är sant om någonting låter påhittat. Du behöver inte leta efter något specifikt, eftersom de specifika detaljerna finns i sinnet. Han säger att den hittades i sanden mellan det som finns i hans sinne.
Samtidigt framstår hans mamma knappt som en tärna också, men han vill inte utveckla sin roll här. Jag har väldigt pratade med min mama, men jag tror att jag vill inte spela henne i samtalet. Hon läste boken och det var svårt för henne, men hon gav aldrig upp. Han beskriver hur det kändes som att hela laget var uppdelat i två läger. På ena sidan fanns mödrar och barn, och det fanns kärlek och värme. På andra sidan kunde man se fäderna, som svärmade in och orsakade kaos med våld och liknande.
För pojken Andrev var det obegripligt varför hans mammor någonsin släppte in dem. Jag känner det som att det är väldigt svårt att misslycka när jag är på min egen pappa och på de styvfäder jag hade, minst den sista som i alla fall försökte att både älska och uppfostra mig. Bara en sak: jag var inte full i huvudet. Det handlar dock också om hur hela kulturen kring föräldraskap och faderskap har förändrats.
Samtidigt inser han att ingen har lagt händerna på säkerheten. Jag är nu en gift person med mina syskon. Vi sitter stilla. Stabilitet, light, and red are what we like.Honom har också lärt det att inte döma de vuxna i hans barndom när han blir förälder själv. Jag visste inte detta innan jag fick barn. Nu är barnen nio och ett halvt. Medan jag känner att jag inte kommer att vara hel igen. Jag lever i ett ständigt tillstånd av ekonomisk chock över livets ovisshet, och de posttraumatiska stressyndrom som började i barndomen kan inte helt läka.
“Jävla karlar” är varken en terapi eller en intervention. Han berättar att han bara ville berätta en saga. Den största drömmen är att kunna skriva en berättelse som också är det Sager är det jag skriver. Enligt min tyck är den här mer dokumentär, kanske man mellan raderna se spåren av en egen sagoberättare. Som barn var han bedrövad av ryktena. De mest hemska saker, som “Conan Barbaric.” Walden återberättar hela filmen för sin fantastiska bästa kompis “Cyklopen” inne i boken.
Filmen hade en otrolig inverkan på mig, och det gör den fortfarande. Men jag vill inte se om det. Åh herregud, vilken dröm jag hade om att vara Conans pojkvän. Att växa upp i jordbruket, att tappa stora muskler, att gå ner i vikt och att komma ut i vildmarken. I barndomens mordgåta Jävla karlar reflekterar Andrev Walden över sin barndom och männen som gick förbi. Det finns dock inga demos från barndomen.
Enligt honom var det viktigt för honom att hitta humor i tragedin eftersom han inte ville skriva en bok som var en tragedi. Här kan du läsa Feminas stora intervju med Andrev Walden! en sjuåring som bor i ett hem i skogen utanför Norrköping, Andrev Waldens verklighet börjar falla sönder när han får veta att hans pappa inte är hans riktiga pappa. Han tror att hans biologiska far precis har slagit honom i ansiktet med en kniv, varvid hans förtvivlade och arga mamma skriker.
Enligt självbiografin Jävla Karlar möter unga Andrev sju olika män som flyttar in och flyttar ut hos mamman under sju års tid, avhandlingen papparollen efter bästa (eller sämsta) förmåga.Det är en både hejdlöst rolig och dramatiskt hjärtskärande berättelse av en skribent som för sina krönikor i olika tidningar nominerade till Stora Journalistpriset 2017 som landets bästa krönikör Jag skulle nog hävda att alla berättelser som bygger på barndomsminnen är romaner.
För att förstå att minnen kan vara väldigt olika är det nödvändigt att börja prata om minnen från barndomen när man har ett syndrom. Jag känner mig mer bekväm med att kalla den en roman när det uppfattar sanningsbegreppet. Sedan vill jag hävda att all dialog i en bok om barndomen är söt. Du kommer faktiskt inte ihåg något mer, annat från tre eller fyra likes.
Om jag var en känslomässigt kränkande person skulle jag nästan kalla det ett övergrepp i barndomen. Jag är dock en känslig människa.Är det där verkligen sant? kommer att vara en många läser som kommer att undra. Jag vill låtsas att det är det, så länge man inte börjar titta på de omärkliga delarna i skuggorna mellan de märkbara. Den hittades i det vanliga.
Fram till den där chockerande delen är det en pappa som försöker hålla tillbaka sin mamma i ett badkar, men hon avbryts av Andrevs lillasyster, som biter mannen i halsen och stör honom. honom till den grad att hans mamma nästan hoppar ut ur luckan. En annan man blir så arg när hans mamma vill avsluta förhållandet att han tar fram en stor arsenal, liknande vad Andrev fick i nuet, genom en pilbåge (inklusive fiskars).
“Tjuven” heter den som försöker. att hålla fast modern, och “Mördaren” får den friande domen. “Växtmagikern”, “Konstnären”, “Prästen”, “Kanotisten” och “Indianen” utgör det andra fadergalleriet. Dessutom kommer vännerna “Cyklopen”, “Sagan” och “Musen” att träffa läraren. Men i berättelsen är Andrev Andrev. Från början hade föräldrarna bara ett förnamn, vilket var juridiskt oacceptabelt eftersom de redan var anklagade för flera brott och orättvisor.
Men efter det spelade jag ikapp med smeknamn, och innan jag visste ordet av hade alla utanför mig smeknamn. Dessutom Harry Brandelius dotter Harriet Brandelius, som spelar en central roll. Till sist var det hon som kontaktade polisen som kom och grep “Tjuven”, en fiktiv karaktär från förr. Jag kommer att anta att han är död nu.
Jag såg honom vid en parkbänk i Norrköping när jag var tolv, bland andra skadade; han verkade inte vara särskilt levande då. I klassikern “Min barndom” skrev Maxim Gorkij om sin barndom, som vissa litteraturkritiker har sett som en exorcism, ett sätt att driva bort barndomens demoner. Andrev, också, vill inte vara väldigt med några demoner.
