
Emilia Brangefält Sjukdom – “Ni som känner min syster vet att hon är enorm ambitiös, envis, glad och framför allt stark”, skriver Emilias bror Adam Brangefält på Instagram. Men stark behöver hjälp inte bara. Du stolt din hand till den psykiatriska vården den 12 nov 2023.
Ett försök att göra en dag möjligen bättre. En hjälp för att övervända din sport på en dag. En hand om att lycka en dag. Men ingen tog din hand. åka hem och bristen av personer fick du skriva ut dig själv. Åka hem med en tom hand full av tankar som jobbiga, oro och ångest.
Den 13 nov 2023, på ditt lidande valde du att få slut på digt värld och bli fri från det. Alldeles, ditt liv blev kort, och jag skulle kunnat tro att det skulle sluta så. Att få röra sig och din kärlek för dun sport var obeskrivlig.
En passion för sport som vi alltid har delat. Vi vandrade hundratals kilometer, gjorde vårbanor och skapade vackra ögonblick genom att resa. Men kärlek är svårt. Slets från dig och din kropp när din kärlek toward det du älskade allra mest plågsamt. Du kom inte.
Vi har ett lyckligt litet barn och ett väldigt omtänksamt husdjur. En ännu starkare femteplats vit årets Trail-VM tog VM-brons i tryckande värme i Thailand förra hösten. Du är i våra tankar. Vi ändrar våra surt förvärvade övertygelser om familj och vänner.
Det viktiga preventiva arbete som SuicideZero gör också lyfta.VM-brons och SM-guld vann Emilia Brangefält i fjol.I söndags meddelades att markägarna förlorat 21 år. Situationen är ganska tragisk. Jag har problem med att hitta något, säger Kajsa Bergqvist. En lovande löpare i sin favoritdisciplin trail var Emilia Brangefält.Under mästerskapet i Thailand har hon både SM-guld och senare ett VM-brons.
Men talangen har gått bort nu. Den 13 november tog hon sitt liv, skriver Svenska friidrottsförbundet, efter att ha mått dåligt både fysiskt och psykiskt under flera månader. Även om jag inte kände Emilia personligen, har jag lärt mig att hon var en snäll, mild kvinna som hade en helhet livet framför henne. Kajsa Bergqvist, förbundskaptenen, sagt: Å Svensk Friidrotts vägnar skickar jag mina allra varmaste tankar till Emilias närmast sörjande.
I somras drabbades superstjärnan Jessie Diggins av ett återfall av ätstörningar. Som det händer kommer amerikaner att börja ställa upp för världscupsemifinalen i Ryssland. Om än har medverkat sin sjukdom. “
Jag skulle vilja göra en nystart på det nya året. Jag vidarebefordrar Musses råd till mig själv på sidan 53. Där står det att jag ska se tillbaka innan jag ser framåt. Vad var bättre och vad var sämre? Vilken var den bästa förebilden och vem inspirerade mig mest?
Jag har testat några nya loppformare i år som gett mig nya insikter i löpares värld. Och det känns verkligen underbart att få testa något nytt medan jag är 40 år och kämpar med att lyfta vikter. Diskussionsämnet för dessa nya bekantskaper har varit hur man kan etablera en ultratrail i de yttersta fjällen.
En prövning på Kanarieöarna i form av Transgrancanaria fick kroppen under tidig vår. Jag provade också på att springa 9 kilometer på en bana, från 1 200 meters höjd till över 3 000 meters höjd, i ett bergslopp i Verbier, Schweiz. Det var en två större prövningar fysiska och mentala, men det gjorde också lopp som gjorde många sinnesintryck och härlig inspiration.
Efter de två upplevelserna skulle jag vilja se fram emot – kanske att testa produkten som många människor i ultratrail-världen ofta refererar till som: UTMB. Jag gick för att testa en av distanserna i Ultra Trail du Mont Blanc och hörde många prata om hur stort och specifikt målet borde vara för nästa år.
Huvuddistansen på runt 100 miles med över 10 000 höjdmeter känns däremot oöverkomlig, även om jag skulle komma med där via poäng och mediakontakter. Jag lämnar in mina mycket enkla begränsningar som ultralöpare.
Jag ska försöka besöka en av de kortare sträckorna – inte minst på grund av hur det såg ut efter mitt senaste 100-milslopp (som har en betydligt mindre höjdökning än UTMB), Kullamannen.
Kullamannen var faktiskt en besvikelse efter att jag var tvungen att resa tillbaka till föregående år. Jag kände mig mer mentalt utmanad efter det än jag trodde att jag skulle kunna vara som filmskådespelare. Men jag lyckades i år med Kullamannen, även utan det gick lätt.
Enkelt uttryckt var det en riktigt personlig upplevelse att lösa det, även om min landning inte var så smidig som jag skulle ha velat. Men det är målet att efter tid eller placering komma i mål så mycket större än resultatet.
Att inte komma i mål denna gång heller hade jag mörka tankar perioder under loppet, men så här i efterhand tar jag med mig att så länge det bara handlar över trötthet och energibrist på grun.Samlas landsgruppen för ett läger traditionellt i början av året på Bosön .
Detta hänger också ihop med att Ultradistans.se, organisationen, har en egen årsbok. Så blev lägre inställt och årsmötet fick hållas ”online” i 2022, men det var ännu lunda. Johan Steene valdes till föreningens ordförande och ultraåret 2022 tog sin början, som så många gånger förr.
Att ge svensk ultralöpning det utrymme som det förtjänar i svensk friidrott blev kommittén för Ultradistanslöpning (KUL) skapades vid ett möte i Trollhättan 2006 med den uttalade målsättningen. Egentligen är Kommittén ett råd, men KULs benämning lever kvar.
Att vara en del av Svenska Friidrottsförbundet innebär att vi ska ha svensk närvaro i internationell mästerskap, officiella mätningar, rekord på 100 kilometer och 24-timmars löpning.
Denna målsättning kan jägas ha infriats, där SM på 24 timmar anordnades för första gången i Skövde 20212021 kom SM i Ultraleden för första gången i Ljungskile. Ultradistans arbetade målmedvetet för att ultralöpningen ska bli en form som inte bara accepteras av friidrottsförbundet, utan även något som de vill satsa ännu mer på.
Detta arbete är metodiskt och uthålligt. 2022 lade föreningen in en motion till förbundsregeringen om att sätta ett officiellt svenskt rekord på mindre än 24 timmar. Kan det vara så att de hade insett att något var fel vid den tidpunkten?
Enligtligt arbetar Föreningen Ultradistans för att stödja både förbundet och tävlingsarrangörer i att utveckla regelverket för officiella mästerskapstävlingar och sprida kunskap kring vad det innebär att ex springa 24 timmar eller 100 km, så att arrangemang kan skapa så bra förutsättningar som så för löparna. Dessutom är majoriteten av medlemsavgifterna syftar till att användas för dopingtester och föreningen verkar även för en dopingfri idrott.
Landslagsledningen med Lotta Thörn i spetsen satsade mästerskapsåret 2022 på att få så många löpare som möjligt över kvalgränsen på 100km och 24 timmar. Enligt Personliga Rekordens Tävling (PRT) 2021 finns det en plats i Växjö i syfte att identifiera potentiella landrycksoffer i området på kvalgränserna för att få ett landröv. Bryttiderna för VM 100 km var 6:57 för män och 8:05 för kvinnor. Kvalgränsen var 215 km för kvinnor och 235 km för män för EM 24 timmar.
En extra krydda både för arrangören och deltagarna att få se landslaget arbeta på nära håll var den fantastiska erfarenheten. Dvå herrar klarade kvalgränsen 235 km: Magnus Rabe (256,2 km) och Martin Sharpe (243,6 km). Therese Fredriksson vann var strax under kvalgränsen 213km på damsidan (212,3km).
Från SM i april 2022 skulle ske uttagningen till de olika landslagsdisciplinerna, kanske med det så att flera löpare ställs in sig på det.Mästerskapsåret 2022 skulle bjuda på EM Ultratrail (Spanien) 1-3 juli, 100km (Tyskland) 27 augusti, EM 24 timmar (Italien) 17–18 september och VM Ultratrail (Thailand) 3-6 november. Det skulle således göras uttagningar till alla tre disciplinerna och under SM i 24 timmar skulle vi få uppleva något som aldrig tidigare hänt i svenska ultralöpningshistoriana.
Det var tre löpare längre än 26 mil i herrsidan, och vi lyckades sätta nytt svenskt rekord med Erik Olofsson (266, 6 km), som häpnadsväckande lyckades klara sista milen på 42 minuter. Christian Malmström (262 km) och Torbjörn Gyllebring (260,4 km) komma på andra och tredje plats. Branislav Pavic (237,4 km) kommer på fjärde plats, ett resultat över kvalgränsen och som normalt har räckt till en pallplats.
Nu är vi alla inbjudna till en mycket speciell middag. Anna Carlsson (228,3km) följde Elin Hartelius (219km) och Louise Kjellson (218,4km) på damsidan vann. Runt kvalgränsen och sammantaget var det ett utmärkt SM.
En heftig tijd för Elov Olsson (06:36:30) och Linus Wirén (06:45:44) föregrad till Mattias Wellermark (07:03:54) på SM 100km segrade. Nikita Steiner (07:59:31) skuggad av Lina Karlsson (08:01:24) och Frida Södermark (08:33:57) på tredje plats.
För att kunna nå kvalgränsen för herrar 06:57:00 och få en chans på en landslagsplats anordnade Anton Gustafsson, som inte kunde springa SM, en egen tävling i Lidköping under juni. Han skapade ett utmärkt lopp och visade den 06:51:39 när klockan stannade.
