Gurra Krantz Sjuk – Gurra Krantz är en av de mest populära svenska kappseglar. Han har seglat professionellt i nästan 40 år, inklusive två America’s Cup-kampanjer och fem världsmästerskap. Ett samtal med honom är som att rikta ett prickskyttegevär av stål mot några av Sveriges största projekt på internationellt vatten. Många sagor kan berättas. Ett gratisprov från lagret.
När man tänker på hur mycket tid som ägnas åt att arbeta med ett komplext, högprofilerat kappseglingprojekt är tre och ett halvt år en rimlig uppskattning, och jag får intrycket att det är så han lever sitt liv. Intensivt. Samtidigt har Gurra hållit en låg profil i vardagssvenskan de senaste två decennierna.
Han arbetade som producent på dokumentären “över Atlanten” från det att han var 18 år tills han var 50 år. Artiklar dök upp för första gången i Search Magazines nummer 78 för år 2020.” Coolt och snyggt, men också en utmaning.
Gurra” Erik Gunnar Krantz nom de guerre
Född” är “född” på svenska. A Victory Challenge, SEB, Midnight Sun, Carat, New Sweden, The Card, Intrum Justice Tokyo och Three Crowns är alla projekt som ingår i detta initiativ. Konsult och föreläsare är ett riktigt jobb. Några av mina favoritaktiviteter är luft fiske, jakt, motorcykling och skee-ball.
För närhet: ovanför Atlanten
De tre böckerna som Gurra skrivit om hans sjöfartsverksamhet har titeln Whitbread 1993/94: man behöver inte vara en idiot men det hjälper!, The Maritimer’s Way och dess uppföljare, The Maritimer’s Way II. The Blue Boat berättar om Team SEB:s vågade bedrifter under Whitbread 1997–1998 och den dramatiska, upprörande berättelsen om deras försök att vinna Volvo Ocean Race 2001–2002.
När vi pratar har Gurra precis kommit tillbaka från träningen för nivå två. Han har en vision om en ö (så vi känner det här, även om vi är geografiskt långt ifrån varandra) och är på väg att skära strupen på någon. Jag har också märkt att hans minne för detaljer är anmärkningsvärt skarpt.
Under Gurras första möte med kappsegling, som inträffade under en sommarjakt i Finnhamn i Stockholms skärgärd, fick han ett paket innehållande leksak. Vi drack och gnistrade så gott vi kunde och tog oss till en nära över millimetersträcket, som Gurra berättar och fortsätter,
Allt annat är skämt. Det var en oförglömlig upplevelse. Efter att ha väntat några år köpte han äntligen sin första båt, en C-kanot, och stod snart på startlinjen för sitt första Svenska Mästerskap. Även om Gurra var så nervös att han var tvungen att flytta sina seglarbrallor framåt och bakåt tre gånger i rad innan han kunde ta priset, gav han inte upp.
Fascinationen för kappsegling ökade på den tiden och platsen. Gurra fortsatte att utbilda sig och fick snart arbete som segelmakare. “Greven” Arved von Gruenewaldt från Gransegel och Stefan Winberg från hans företag introducerades till den internationella kappseglingsarenan av honom, utöver sitt arbete med kundbriefer. När det var över fortsatte de på ett väldigt okomplicerat sätt.
Under loppet av ett decennium arbetade Gurra som konsult för Wictor Forss Caratbaatar och gjorde en kort sightseeingkryssning på yachten Midnight Sun (ägd av den svenska fastighetsmogulen Janne Pehrsson). Tillsammans med Pelle Pettersson tävlade han i internationell matchracing.
Som Gurra förklarar var historiens övergripande komplexitet både fascinerande och utmanande. Allt gick snabbt och smidigt, och hela platsen kändes lika välkomnande som en ung, frustrerad mans hem. För mer än ett decennium sedan satte Gurra sig ner med Wictor Forss Caratbtar. På 1980-talet kappseglade män över hela världen, från Medelhavet till Amerika och Europa, och ända till och med här i Sverige, sina bananer.
Konfidentiell bild
VM-seglings för Tolvor i Luleå godkändes 1988. Ursprungligen var denna berömda svensexa känd som Midnight Sun Cup. Sveriges New Sweden och Royal Blue prisades av Gurra, men Australiens Kookaburra III – kapten av Peter Gilmour – tog hem priset.
Efter att ha varit närvarande och aktivt deltagit i belagringen gick New Sweden vidare till nästa bronsnivå. Foto av Göran Wallin.Tolvor VM segmentering 1988 Luleå. Foto av: Goran Wallin.Gurra hade det relativt lätt under hela grundskolan, men allt förändrades när han väl kom in i mellanstadiet.
Eleverna uppmuntrades att prova nya saker samtidigt som de fick en kvalitetsutbildning på den här skolan. Jag är en mer strukturerad person, så det var inte för mig. Jag lämnade och återvände aldrig; det var det. Men taket på skolan kommer inte att slutta uppåt. Gurra började spela spel “så i helsike” och hittade sina egna vägar till upplysning. Åtminstone tränade jag varje dag, och jag deltog i så många idrotter jag kunde. Samtidigt fick jag så många meriter jag kunde, som dykcert, flygcert, radiocert och drakcert.
Krigstiden var en annan period av Gurras liv som präglades av våld. När jag ville ha något var jag så bortskämd att jag kunde få det nästan varje gång genom att bara fråga “Har du fått din dykcert?” Svaret: “Då kommer du aldrig någonsin att bli en angripare.” En man ställde frågan “Men förkunskaper, är inte det bra?” “Nej, det är riktigt illa, då kan vi inte slå ner på dig precis som vi vill.”
Gurra trodde att det var viktigt för henne att vara nära vatten och hav, och därför blev hon en fiskare. Två månader gick “utan någon form av svar.” Det var verkligen glada tider. Vi var en topp-tre-trupp och triumferade i varje militärtävling där vi deltog. Vi lyfte en efter en, och sedan var det över.
Där kom man till slut till en slutsats trots alla odds, dock med minimal störning i disciplinens huvud. Trots mina ansträngningar blev jag aldrig värvad som kustjägare under kriget. Gurras första engagemang i America’s Cup var 1983, under Pelle Petterssons tredje utmaning.
Mange Olsson frågade mig om jag ville vara med och spela storskot när han var i Sandhamn. Gurra trodde att det var som att få ett erbjudande om en plats i Formel 1 som att vinna på lotteriet. Gurra hade några “oavslutade ärenden” efter att projektet rann ut i sanden och America’s Cup inte vunnits.
Tomas Wallin fick en andra chans som seglare i Nya Sverige 1987 när han och Stenungsbaden Yacht Club lade sina pengar där munnen var. Tyvärr hittades inga berättelser om Auld Muggen den här gången. När Dennis Conner från San Diego Yacht Club och Michael Fay från Mercury Bay Boating Club ställde upp i rätten 1988, var det första gången i historien som konkurrerande tolkningar av gvobrevet hade gått hela vägen till Högsta domstolen.
Amerikanerna klättrade ombord på en katamaran och seglade mot horisonten. På grund av värmen valde vi att besöka Lule och det världsberömda mästarskeppet i Tolvor snarare än Honolulu. Gurras tredje och sista America’s Cup-satsning var med Tomas Wallin i San Diego 1992.
Vid det laget gjorde IACC:s maskot, fladdermöss, segermålet. Även om vårt lag “Tre kronorna” inte hade en chans mot elitlagen så lyckades vi ändå ta oss vidare till semifinal. Resultatet i mästerskapsmatchen mellan America 3 och Il Moro di Venezia var 4-1. Med Whitbread-projektet The Card 1989–1990 kunde Gurra ta sig före matchen. Med en stor kontingent svenskar, inklusive banbrytare som Roger Nilson, Mange Olsson och Pelle Pettersson.
Från dag ett ökade investeringarna dramatiskt, vilket uppmärksammade Sveriges hamnutvecklingsmöjligheter internationellt. Många människor lade ner sina hjärtan och själar i projektet. Det var ett mycket tillfredsställande ögonblick när Segwayen förvandlades till en jumbojet. Varje deltagare utvecklades från en orädd äventyrare till en självsäker proffs. Tre år senare, 1993–1994 på Whitbread, var Gurra både verksamhetschef och ensam partner för Intrum Justitia.
Projektet leddes av Intrum och de fick fullständig redaktionell kontroll över idrottsligan. Teamet bestod av tjugofem personer från olika länder; alla var framtidstänkande och innovativa inom området konfliktlösning; men detta tillvägagångssätt misslyckades till slut. Roger Nilson, skeptikern, visades dörren efter första halvlek och ersattes av engelsmannen Lawrie Smith. Såvitt jag vet är jag den enda andra individen som inofficiellt har slutfört det tredje steget.
Chris Dickson ringde och frågade om jag ville byta ut mitt planerade möte med Tokyos ledarteam till ett med dem, och jag tackade ja. Medier vimlade av spekulationer efter överlämnandet. En svensk anställd på Intrum vid namn Mange Olsson citerades som sa att det var bekvämt att batterierna kunde bytas där ute.
Det är dags för lagen att återvända till Swedish Match 1997-1998. Vi fick verkligen ett bra pris på den BT:n. Hon var villig att fortsätta på en otillåten kurs i södra havet så att hon kunde hänga med resten av världens byar utan att behöva slå för långt bakåt i fältet. På den tiden var solskenet i södra Stilla Haven mer kungligt än på andra platser.
Efter en lugn första etapp började den andra etappen med stor förväntan när gruppen steg upp för en naturskön utsikt utanför Kapstadt och hejade på det ledande lejonet till den åttonde nivån. Eftersom vi inte var särskilt försiktiga i vårt sätt att flirta, var vår primära squeeze tog illa upp och blev fientlig mot oss. På grund av detta blev jag ganska seriös.