Fredrik Boltes Dokumentär

Fredrik Boltes Dokumentär
Fredrik Boltes Dokumentär

Fredrik Boltes Dokumentär – Fredrik Boltes “Min tjockumentär” skildrar författarens närmast tragiska liv före, under och efter en gastric bypass-operation. Martina Montelius lär sig krögarens preferenser och fantasier om ett potentiellt foster.

Regel nummer ett för en stuppkomiker: börja med att schemalägga din egen mest uppenbara lyte. Som en illustration, om du är kortnäbbad, medelålders eller fet. Den svenska komikern Fredrik Boltes gör just detta i sin “Min tjockumentär”-serie på SVT.

I öppningsscenen ser vi honom släppa lös sin enorma kraft och hugga mot vampyren som avbildas längst bort i bakgrunden av filmen. Fredrik säger att han har bestämt sig för att göra en gastric bypass-operation för att få mer energi att leka med sina barn och förbättra sin personliga hygien. Han kan dock inte övertyga mig om att detta aldrig har varit ett mål för den feta skamglobaliseringen som genomsyrar den värld vi lever i.

Allmänheten har en begränsad förståelse för vad som gör att människor blir feta, och de flesta män är inte särskilt subtila när de föreslår att kvinnan i fråga ska börja röra på sig om hon inte vill dö. I det sista avsnittet av serien hamnar den manliga huvudkaraktären verkligen i fokus, och jag kommer på mig själv med att tänka på hans kamp för att behålla sin stilkänsla, hans växande ångest över att leva i ett fett fängelse och hans blandning av sorg och komedi i samband med ankomsten av hans nyfödda barn.

Samtidigt bär programmet en särskild doft, lite My little pony-luktsudds- och sköljmedelslik, som tycks obligatorisk för SVT-dokumentärer. När jag tänker på sexförstärkningsoperationer tänker jag på Erik Gallis “Under kniven” från förra året.

Formmässigt var det en exakt matchning. En SVT-dokumentär bör innehålla scener från filmskaparens personliga liv, som intervjuer med vänner och familj, kommentarer från branschproffs, humoristiska bilder (som när Fredrik hoppar i en basbåt för att fira sin jättetjock-seger) och till och med barnvänlig grafik som få oss att skratta högt (som den som visar att bara en person på fyra tusen dör av gastric bypass).

Ändå är Boltes överhängande döende. Han är några minuter ifrån att svimma efter att överflödshuden opererats bort. Den traumatiska upplevelsen förblir inte frusen på tejp utan blir snarare utmärkt standup. Jag kan inte låta bli att tro att alla som hoppas kunna pitcha en idé till en dokumentär om public service-byggnaden kommer att behöva göra några justeringar i sin presentation för att tilltala tittare som reagerar positivt på samtals-och-svar-format.

Nu när serien är avslutad ställs de urgamla debatterna, mest framträdande i sociala medier, där de som fruktar fett ställs mot de som prioriterar hälsa. Olöst fram till utgivningen av “Kriget mot kroppen” av Stina Wollter och Erik Hemmingsson i slutet av 2022.

Men när jag tar en susning av SVT:s sköljmedlet får jag bisarra tankar på att vilja se en dokumentär om någon som njuter av att bli fet och gärna dörs av saken, som kedjerökar fram och tillbaka i sömnen och som inte har en kärleksfull familj.

. Men vilka underliggande problem får oss att skada oss själva? Jag tror att det är viktigare att ställa den här frågan än att oroa sig för att ett högt kroppsmassaindex skulle få oss att falla ihjäl oss av fetma innan vi får chansen att uppleva traditionell svensk äldreomsorg. Titeln “Historien om Sverige” delas av SVT:s nya historiesändning och andra liknande program.

I bakhuvudet i allas sinne finns idén om att skapa en ny “Planet Earth”, en sinneslös dokusåpa för barn som ignorerar människors faktiska intressen och kunskap. En show som alla borde se och bli helt uttråkade av. Och ingen har nysat. Bilder på konstiga dåsningar och pornografiskt häftiga scener.

Simon J. Berger, programmets ledare, är märkbart upprörd; i själva verket är han så lätt taggad att han inte tål att luta sig tillbaka och läsa varje kommentar. Varför, jag har ingen aning. Antingen har han en ovanligt stark affinitet för enkla saker som stenblock, hällristningar och forngravering, eller så är han bara glad över att ha ett jobb i en så lågbetald bransch.

Oavsett hur det ser ut för ögat. När man är full och låter sig vägledas av sin glada rost, förbättras programmet. Blunders gör det omöjligt att se fornmännen dansa inför en lägereld eller göra mer eller mindre trovärdiga offerriter.

Och visst, du kanske klagar på de där nästan fashionabla frisyrerna, som hur en fornflicka svassar runt med gardinlugg, men sanningen är att vilket kostymdrama som helst säger mer om tiden det gjordes i än tiden det försöker skildra.

Kanske kommer framtida män att njuta lika mycket av dessa tidstypiska hårsvängar som jag över de magra lösögonfransarna och tjocka kajalen i BBC:s filmatisering av “Forsytesagan” från 1967. Att sätta programmål kan dock vara en utmaning. Genom att bosätta sig på en nivå där varje.

Mitt barn jämför det med filmerna som visas i skolan för att liva upp lektionerna. Det kommer inte att hända, säger hon lakoniskt. Och jag undrar om den verkliga historikerorganisationen får sina behov tillgodosedda genom denna smarta men ytterst ytliga presentation. Det förklaras ofta bäst av att en entusiastisk gubbe eller gumma pickar iväg på en stentavla medan han berättar om sin forskning. Gärna utan att le.

Alla andra SVT-program som gjorts i samband med den här serien är så mycket dummare som ett resultat. Det är här jag förväntar mig att kanalen ska börja tillhandahålla samhällstjänster. För några av de hundratals forskare som blinkar förbi i serien är “Historiskt eftersnack” där de får utveckla sina teorier. Det betyder inte att avlyssning är ett slöseri med tid, utan snarare att det är fascinerande att lyssna på människor som har faktiska färdigheter.

De tre kulturberikande showerna har vardera en speltid på cirka fem minuter och de täcker ämnen inklusive litteraturhistoria, konst och musik. Det är lite svårt att tro med tanke på att det inte finns något skriftspråk i det som kommer att bli Sverige, men Jessika Gedin erbjuder en övertygande och tankeväckande diskussion om berättandets roll.

Fredrik Boltes Dokumentär

Det är fascinerande att lära sig mer om hällristningar genom museets köksmästares föreläsning för återigen är det fascinerande att lyssna på någon som vet och vill dela med sig av den kunskapen. De tre första avsnitten av “Sveriges musikhistoria” är förglömliga, men musikarkeologen Cajsa S. Lunds framträdanden på maskros och str kommer att hålla med mig för alltid.Det kan bli vridet eller förvrängt.

Bibeln har unika instruktioner om den oväntade och historiskt betydelsefulla betydelsen av skiftande allianser för den lilla geografiska massan mellan Medelhavet och Jordanfloden. Genom historien har de samhällen som har vuxit fram här formats av sin position mellan två mycket större, mäktigare och historiskt konkurrenskraftiga civilisationer, och av nödvändigheten av att alliera sig med den ena eller den andra.

På grund av detta formulerades den historiska banbrytande idén om ett samhälle byggt på de svagas rättigheter mot de starkas makt, och termen “stammism” lånades från Bibeln. Hjälp dem som gör resan till Egypten. Profeten Jesus varnade kungarna i Jerusalem under sin tid att de ställde upp sina lampor för lirare och festade på överflöd av stridvagnar och vagnskämpars stora hopp.

Jag tror inte att någon fortfarande tror på Jesu profetia. Det som fanns kvar efter att kung efter kung på den lilla landmassan abdikerade och flydde var ett bibliskt folk, Israel om du så vill, som tack vare “exodus” eller “diasporan” lyckades fortsätta leva och odla en blomstrande judisk kultur utan att ge deras makt över till tyrannerna.

Och kanske inte ens i ljuset av berättelsen som skrivs just nu. Israels militära överlägsenhet har aldrig kunnat översättas till strategiska fördelar. Israels krig har kostat mer än det är värt ända sedan den misslyckade invasionen av Libanon 1982 (och de efterföljande massakrerna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila).

Hizbollah försvagades inte av konflikten i Libanon sommaren 2006, som man hade förutsett. Krisen i Gaza för ett och ett halvt år sedan försvagade inte Hamas som många hade befarat; snarare galvaniserade det gruppen. Trots upprepade försök att utplåna Hamas (2008, 2012 och 2014), eller “klippa gräsmattan” som frasen så småningom kom att betyda, stärktes gruppen istället.

Inte ens den nuvarande konflikten, som är avsedd att rycka upp Hamas “en gång för alla”, kan lyckas med det. Även om det är sant att Israel är omgivet av större och potentiellt mer kraftfulla länder, ändrar detta inte det faktum att det fortfarande ligger på en liten landmassa mellan havet och floden.

Och det ändrar inte det faktum att Israel har spenderat hela sin existens på allianser med antingen USA eller Sovjetunionen sedan 1967, hur rostigt det än må vara. Mitt i ännu ett krig utan tydliga slutspel eller mål , med fler förlorade liv och förstörd egendom än någonsin tidigare, och med ännu en geopolitisk jordbävning på gång längs gränserna, borde det vara klart för Israel vid det här laget att det inte har råd att låta situationen med palestinierna förvandlas till ett dödläge.

Fredrik Boltes Dokumentär
Fredrik Boltes Dokumentär

Leave a Comment