Amat Levin Föräldrar – Slumpens barn, Amat Levins debutroman, är fylld av situationer som rör den speciella rasism som förtrycker svarta människor. Till exempel första dagen på Östra Reals gymnasium ställde en ny klasskamrat plötsliga frågor som “Du, är det okej om jag kallar dig jätten?”
“Josåatteh, innan du börjar kan du bara klippa håret också, så kör vi sen,” sa de skiljs åt som Levin får jobb som försäljare på en teknikaffär i Kungens kurva och chefen. Boken är dock också mycket mer. En rörande och personlig berättelse om att lära känna det land, det cultura och det folk som har sina rötter i, men saknar kunskap om. Om att undersöka frågor till den pappa som borde varit den som överfört kunskapen till en, men som aldrig riktigt funnits där.
Till huvudpersonerna i Gambias historia hör Maliriket, den transatlantiska slavhandeln, brittisk kolonialism, den despotiske diktatorn Yahya Jammeh, och sist men inte minst den skarpa gränsen mellan Sverige och Gambia.
En morgon berättar att Levin är gravid, vilket får en tyngdvisning när det är mycket intressant att följa Levin på hans resa att lära känna sitt arv. Sedan att en viktig pusselbit av en själv saknas, ska Hans barn inte växa upp med samma känsla av skam.
Vi tar med på en omvälvande resa till Gambia; han var ett litet barn första sen. Resten av boken är likadant uppbyggd, och även om jag alltid var i Afrika söder om Sahara kände jag ändå att jag måste beskriva landet på något sätt: fattigdomen (Gambia är ett av världens fattigaste länder), men också gästfriheten och givmildheten.En kvartalsintervju med porträtt av svenskgambier finns i boken, vilket Levin gjort i syfte att förstå de identiteter och berättelser som är del av och produkter av relationen Sverige-Gambia.
Särskild cred ska han ha för att han ger utrymme åt många personer som talar utifrån positioner långt bort från den identitetspolitik, vilket avslutar att bli fyrkantig och narcissistisk. Det gör boken tredimensionell när det gäller ett endimensionerat föremål.
En ödmjuk och välkomponerad bok är det Överlag. Levin synar sina egna privilegier, som boende i ett av rika länder av världen, uppväxt med en vit svensk mama som har utbildats universitet. Enligt både “afrikanska broder” och “rik europé” är han när han åker till Gambia.
Varandra interfolieras det personliga, det politiska och de många olika rösterna i en form som funkar fint. Men det är något som inte övertygar i slutet när säcken ska knytas. I en smärtpunkten är vi framme vid far och son ska tala ut för första gången. Varför kastade pappas hand om hans lada? Varför lärde honom språket wolof och gav honom den gambiska kulturen? Vad är orsaken till hans långvariga frånvaro?
Men pappan talar i skägget: han längtade hem till Gambia, sen hamnade han i ekonomiskt trångmål, svenskar är ett konstigt släkte som är svåra att socialisera med. Allt om det kan tyckas något konstigt, men enligt mig påminner det också om en persons missförstånd. Mamman har inte helt tufft med en krass ekonomi, många barn och ensam vårdnad. Men det blev hon kvar, vilket kvinnor ofta gör.
Levin accepterar dock hela Papapans förklaring, och förhållandet slutar lyckligt.
Hastat att försonas författaren här? Är detta orsaken till sonens blinda lojalitet mot patriarken? Eller handlar det med rasism av de låga förväntningarna? I stället för hänsynstagande självbiografiskt reporting kände boken gå djupare om det var fri fiktion?
Granted, det är inte mänskligt att få en utsatt förälder bland flera chanser. Levin har problematiskt med sig läsaren, där de knappar och tillbakahållna skildringen av pappan under bokens gång knappast har gjort min intresserade av honom för att se mellan fingrarna.
Den lyckliga slampan i Bokens text handlar om att jag blir chockad när jag får veta att Amat Levin finns där för sin son, trots att han behöver all kunskap som behövs för att förstå sanningen om sitt ursprung.Amat Levin föräldrar: Som student på universitet erkänner och uppskattar Levin sina egna fördelar, inklusive hans hud, hans vistelse i en av rika länder i världen, hans uppväxt av en vit svensk mama och hans status som vit svensk pappa.
Han rollerna som “rik europé” och “afrikanska bror” på samma gång i Gambia, och företag som är omöjligt att genomföra.Svarta människor utsätts för den speciella rasism, som läsare kommer att visa i många scener i Amat Levins debutroman Tillfällighetens barn.
Som ett exempel, prova föreställ dig att gå in på Stra Real-gymnastiksalen första dagen i skolan och du vill ha kontakt med en ny klasskamrat som säger något ut med Som lika sätt, när Levin anställs för att jobba som säljare på en teknikbutik i Kungens kurva av en före detta kollega, arbetsgivaren säger till honom: “Josatt.
Av andra sidan är Romanen mycket mer än så. En intim och fängslande berättelse om att lära sig om landet, dess kultur och dess människor på en plats där du har vänner men också har en viss rädsla eftersom du alltid har varit där när någon har blivit förut berättad för dig från första början. Skapa en bra relation med dina föräldrar, som borde ha varit den som förmedlade sin kunskap till dig men som alltid har funnits där för att stötta dig när det blir tufft.
Som en del av sin forskning om Gambias historia undersöker Levin ämnen som Maliriket, transatlantiskt slaveri, brittisk kolonisering, Yahya Jammeh, den ökända härskar, och – kanske viktigast av allt – de nära banden som binder Gambia och Sverige (boken är titeln “Den osannolika historien om när Sverige mötte Gambia”.
Sedan att levandra Levin på ses resa för att lära sig mer om sin familjs förflutna är en spännande tafel när hans partner och morgon får ett telefonsamtal som meddelar henne att hon väntar barn. En nyckelaspekt av ens egen identitet har tagits bort från deras liv, vilket varken han eller hans barn borde växa upp med samma känsla av pinsamhet som han hade.
Vi följer honom på hans första resa till Gambia, när han bara var ett litet barn, vilket är en revolutionerande resa i sig. Kryssningen är väldesignad och det känns som om jag upplever landet: välgörenhet, stabilitet och vänlighet, för att nämna några egenskaper.
För att bättre förstå de identiteter och berättelser som både representerar en produkt av och en del av den svensk-gambianska relationen, genomförde Levin en serie intervjuer med svenska gambier samt fotografier av dessa djur.
En “releaseparty” är händelsen inte något att fira, och mycket av tiden gick till att diskutera. Det är enkelt att hänvisa till händelsen. Det liknade en digital bok. Dock var det trevligare än jag hade föreställt mig; det var långt över hundra personer som deltog och stötte på hade en stor inverkan på resultatet.
Genom hela berättelsen tas hanteringen upp kring relationen mellan Sverige och Gambia, en relation som fungerar som grunden för din existens. Även om din bok bara innehåller några korta berättelser ger den läsarna en levande bild av Gambias historiska utveckling. Har du skrivit berättelsen om en persons skalle, eller anser du att den här beskrivna historien, som går tillbaka till antiken, borde gälla varje mänsklig skalle?
Faktiskt två båda. Jag var ganska intresserad av att lära mig hur kommunikationen mellan Sverige och Gambia utvecklades från början och hur den interaktionen kom till. Jag är ganska oroad över Gambias oproportionerligt höga mediebevakning i Sverige.
Av grunden av de två ländernas långa historik blev det mig måste vårt och utsikten av fler saker att visa. Industrin för sexturism är en rådande tanken att svenskar vet ganska mycket på landet, medan Sverige och Gambia har en ovanligt stark koppling, som till exempel bandet mellan Sverige och John Fogerty.
Du har rätt helt. Med tanke på att Gambia har en blomstrande sexturismindustri har landet haft en betydande ökning av mediaexponering som ett resultat, vilket har lett till en missuppfattning om landet bland många svenska medborgare.
Folk har varit kända för att svara, “Åh, så det är här de gamla går för att dö Eftersom det är relevant för svensk historia, är det rimligt att svenskarna var först med att starta ett turistföretag i landet, med start i mitten av 1960-talet. Det är troligt att det inte skulle finnas så många svenska gambier som idag, eftersom detta inte hade inträffat.
