Fredrik Strand Idol Ursprung – Två dussin tävlande svärmade på scenen när den första torsdagsfinalen sändes på TV4. De tävlande fick ansvaret att välja och framföra en låt som förkroppsligar andan i helgens tema, “premiärfest”, innan turneringen började.
18-åriga Cimberly Wanyonyi framförde “I Will Survive” av Gloria Gaynor, följt av “River” av Bishop Briggs, framförd av 27-åriga Aus Ayob. Men de missade möjligheten att skona hans liv genom att låta honom sitta i en jury. Henrik, en 15-åring från Alingss, sågs senast på måndagseftermiddagen, bara några hundra meter från sin lägenhet, enligt ” Snapkarta” han hade använt.
Mika Myllykoski, Hans pappa, syns på en gräsknull några hundra meter från bostaden, skuggad av ett parasoll. Nära sammanflödet av floderna Alingss och sa är detta område en hotspot för gängaktiviteter. En polisbil står parkerad utanför hörselavstånd och en helikopter kan höras sväva ovanför.
En måndagseftermiddag kom Hans son Henrik hem från skolan. Ungefär när Mika Myllykoski kom tillbaka från lunch med sina kompisar, vilket var runt 18:45, var Henrik redan borta. I måndags, när han inte ringde, antog jag att han var ute med sina kompisar eftersom hans telefon förmodligen tog slut. För att fördriva tiden medan jag väntade på honom gick jag och la mig och sov till slutet. När jag vaknade en lördag och kikade in på honom så var han inte där.
Henriks mamma Ulrika Hansson och hans halvsyster Linnéa Juliusson bor båda i Alingss. Linnéa beskriver hur hon och hennes lillebror brukade kommunicera varje dag, men hon har inte kunnat nå honom sedan i måndags. Han svarar vanligtvis direkt när jag skickar ett e-postmeddelande till honom, så jag blev förvånad över att han inte hade gjort det den här gången. Hon hävdar att hennes pappa ringde henne direkt efter det inträffade.
Henrik och hans pappa, Mika, har varit ishockeyfans hela livet. När han inte tränar eller spelar för Frölundas U16-lag spenderar han sin tid online eller med vänner. Peter Sörstedt, kommentator på poliskåren, säger: “Det var för många frågor som var obesvarade och vi visste att vi var tvungna att öka vår kapacitet på den här arenan.”
På torsdagen höll han en presskonferens för att diskutera den pågående ärende och meddelade att en femte person felaktigt hade släppts från fängelset. Alingsa dagstidning rapporterade senare samma eftermiddag att en av de tidigare arresteringsorderna hade avskrivits. Det är normalt att känna sig illamående efter att ha ätit på DN skrapa.
En orolig skara-fans samlas i en återvändsgränd, redo med böcker, block och kameror för världens ände. Jag hoppas verkligen inte. Medan andra analyserar det senaste avsnittet av South Park i detalj, läser en medlem i gruppen ett avsnitt från en tvivelaktig nyhetskälla. En koala med rosa klor håller upp ett takfönster och orden “Nu kommer han!” står skrivet på den.
De boende i varje hem samlar snabbt ihop sina pengar och tar sig till stängsle. Fredrik Strage stapplar ut, skjortan täckt med choloskrifttexten till en låt av en icke namngiven Los Angeles-rapgrupp som troligen enbart var avsedd att sälja droger till stadens hemlösa befolkning.
Han är i telefon med några unga människor, och han använder sin gyllene penna för att smeta in deras signaturer i signaturblocket. Jag har inget emot att joddla alls, Robert. När hytten drar upp sätter sig Fredrik i sin bil, startar motorn och gör en rejäl tumme upp.
Det finns dock fortfarande de i den elitistiska svenska popjournalistikmiljön som kan jämföra vissa popskribenters status med en besinningslös fanbeundran. Våra utvalda författare är lika intressanta som de kulturer de skriver om. Utnämningen av Jens Lekman till svininfluensakarantän kanske inte framstår som lika anmärkningsvärt mot bakgrund av beskedet att Fredrik Strage blivit förälder.
I en popvärld där alla tänker, vill och kan tänka, skymtar skuggan av Molly fortfarande över de gamla POP-skrivarna. Det var där runt sekelskiftet som Sveriges nuvarande varumärke inom popjournalistik verkligen slog rot. Under de senaste åren har ansträngningar gjorts för att uppdatera, justera, möta förväntningar och generellt gå framåt.
Positiva resultat, men vi återgår ofta till samma kulturellt okänsliga attityder som våra Gamla Världens förfäder när vi har att göra med individer i auktoritetspositioner. I sin lägenhet på Kungsholmen serverar han espresso till kaffekännare.
Den är ganska hög, men det är den massiva helväggen fullproppad med filmaffischer, romaner och actionfigurer i plast som drar mest uppmärksamhet. Senare förklarar han att en bild på honom själv och TLC visas bredvid hundratals signerade böcker.
Fans var Fredriks andra bok efter debuten 2001, Microfonkt, som också handlade om svensk hiphop. Han inkluderade roliga stycken om Michael Jackson-fans, Taubefanet som fällde Sjösala, Morrissey och Darin, såväl som akademiska studier om fankultur.
Det är säkert att säga att Strage för närvarande är en av de mest kända författarna i världen. Hans DN-stycke 2008 på YouTubes mest ikoniska musikvideor gav honom det prestigefyllda Stora Journalistpriset. Är det verkligen några som följer honom?
Nej, inte som jag tänker på just nu. Jag är inte tillräckligt känd för att ha en egen fanklubb. Jämfört med Alex Schulman kommer jag inte ens i närheten av att vara lika känd. Jag skulle inte ens kvalificera mig som en B- eller A-stjärna. Jag är dock en välkänd person i litterära diskussioner om musikjournalistik och i förlängningen kulturjournalistik. Den “berömmelse” vi författare får är liten jämfört med vad en popstjärna skulle få.
I en ny bok som bara heter Text, samlar han sina verk från de två föregående decennierna. Särskilt kapitelrubrikerna “Idoler”, “Hip Hop & Soul”, “Skräck”, “Gullivers djur”, “Goth & Blended” och “Döden” frammanar Fredriks kärnämnen. Men bilden av inbitna nörden, någon som alltid anses vara mycket väl insatt, är den som sticker ut mest.
De senaste åren har känts särskilt ensamma. I efterhand var min självpresentation från 1990-talet inte lika snygg som min 2010-talsversion. Det var runt då som jag skaffade ett par glasögon från år 2001. Och så bidrog jag till De Missanpassande, Belinda Olssons bok.
Hon kontaktade och frågade om jag skulle vara intresserad av att dela med mig av min berättelse om att bli plågad i skolan. Jag tappade nästan det eftersom jag inte ser mig själv som en särskilt ädel person. Sedan läste jag några gamla tidningar och hittade några deprimerande artiklar, som en jag hade skrivit på svenska om den mest ovänliga tjejen i min klass och hur jag lämnades utanför hennes födelsedagsfirande.
Jag slet nästan ner den här platsen till marken. Men att vara normal är en sak, och att vara en erfaren gangster är en annan, och jag var ingendera. Han börjar tycka synd om sig själv. I verkligheten borde det finnas en enda frågegräns, bortom vilken Fredrik skulle fortsätta prata på en mängd olika språk innan han slutligen återvände till sitt eget språk. Och han fortsätter med att säga:
Det är inte nödvändigt att använda ordet “nörd” i detta sammanhang. Under mina resor i USA år 1990 sprang jag med en ung dam som sa till mig: “Fredrik, du är ingen nörd, du är en nörd.” Processen att använda Geek förenklas något. Gå med i matteklubben, bygg ett modellflygplan och var socialt inkompetent om du vill umgås med nördarna. Och även om jag tvivlar på att jag är det, eller kanske är det, men då är alla mina kompisar det också.
Man kan se på det så om man vill, men nittiotalet var kanske nordens decennium. För mig, när jag växte upp, fanns det ingen större sexikon än Jarvis Cocker från Pulp. Utöver det har han utseendet av en professionell matador. Han var inte bara extremt het utan hade också några allvarligt jackade glasögon.
I motsats till den oförutsägbara Tarantino var den visionära Bill Gates inget skämt. Jag har märkt att det senaste decenniet har handlat om klassiskt snyggt utseende och mejslade svarta kroppar. Modejournalistikens roll har varit betydande i många år.
Att se ut som Uffe Ekberg i Ace of Base har varit i fokus, åtminstone bland de som inte är de coola snubbarna som har bloggat om Brideshead Revisited-stilen och säsongen. Ur estetisk synvinkel tror jag inte att den typiska stilen någonsin har varit riktigt populär under det senaste århundradet. Ämnet har diskuterats länge, betydligt mer än på 90-talet när det var mycket enklare. Jarvis Cockers beredskap för sänggående var aldrig riktigt etablerad.
Hur mycket försening tillåts i nörderiet? Du nämner bland annat i din dagbok att du precis innan du åkte iväg slängde lite mat från din köksbänk eftersom den satt bredvid några signerade Atari Teenage Riots-spelpatroner.
Till att börja med, grunden antar jag att det är sant; det var överdrivet. Jag ångrade att jag inte hade autografen med mig när vi gick. Medan jag först trodde att detta skulle höja lägenhetens återförsäljningspris, informerade min advokat mig senare om att inga spekulanter i Stockholm aktivt letar efter tv-apparater som diskuterar Atari Teenage Riot.
