Norbert Lang Familj – Årets första fight har äntligen kommit! Och vem skulle kunna lära oss detta omhuldade elementära ämne bättre än Norbert Lang? Här får du bjuda både på kok, skalning och olika tillagningssätt som sätter guldkant på vårkänslorna. Naturligtvis ska sparvarna vara “knackiska” och färgerna ska vara hörbara i squawksna.
Emelie Svensson, sommeliern, serverade torrchucken. Receptet hittar du på Köket.se.
TVBack i “Kockarnas kamp” är Alexandra Zazzi. Hon och de andra förlorarna tittar på revansch, årets populäraste rätt i TV4:s matlagningsprogram.
Det finns ingen anledning att dra ner på dina favoritmatlagningsprogram på TV. Men “Kockarnas kamp” på TV4 har lite av en särställning i och med att det är viktigare att tillaga en köttbitar till idealisk temperatur, att duellera på hög nivå och att slänga en sån där kyckling. nick av tid än det är att ordentligt förbereda en brunss. Det är ett enkelt krig mot rutinmässiga måltidsförberedande rutiner.
Dokumentserien “Kockarnas kamp – Revanschen” kommer tillbaka till TV4 i början av oktober under sin officiella svenska titel. Ett passande epitet då samtliga deltagare i årets säsong redan har medverkat i programmet men förlorat. Eller då, inte en soss i alla fall. En av dem, Alexandra Zazzi, hävdar att sommarmatchen på ön Sicilien var lång och svår, men att det inte är ett bevis på att hon inte borde ha vunnit hela tävlingen.
(snarr) Nej, jag tror inte att jag kommer att ge upp och acceptera hur saker och ting är. Men det är ett roligt spel att spela i trots spänningen och påfrestningarna; vi har det jättebra. Inte alls mellan föreställningarna när alla kan vila lite längre. Samtalen brukar vara väldigt trevliga.
Alexandra Zazzi tävlade i “Kockarnas kamp” för första gången 2015. Hon ställdes mot säsongens vinnartrio Robert Maglia, Leila Lindholm och Peter J. Skogström från kocklandslaget. Hon tävlar i östra halvklotets högsta liga i sommar mot spelare som Johan Jureskog, Danyel Couet, Isabella Morrone och Norbert Lang.
Precis som de andra tävlande såg Alexandra Zazzi sin andra chans att vinna tävlingen efter att ha misslyckats med det första gången, men hon säger att hon ångrar att hon utnyttjade den möjligheten.
Fram till den 3 oktober, “Kockarnas kamp”
Att ta revansch är enligt mig något av det bästa man kan göra i en tävling. Hela den här säsongen beror på det. Programledare Per Lernström påpekade att några av de bästa striderna de upplevt var de där de bästa och mest tävlingsinriktade deltagarna bjöds tillbaka för en andra chans till seger.
Under säsongen introducerar vi även ett helt nytt ögonblick som kallas Svarta tavlan. Där kommer de tävlande att samla poäng i en mängd olika tävlingar, och vinnaren kommer att få “skattkistan” av guld som gör att de kan undvika en förestående utmaning.
Hkan Thörnström, Gustav Trädgrdh, Tommy Myllymäki, Tareq Taylor och den ensamma kvinnliga tävlande Louise Johansson från Kungälv är några av stjärnkockarna som tidigare vunnit tävlingen.
TV-recension Precis så var sista säsongen av “The Crowns” över. Johan Hilton, kulturchefen på GP, har sett de fyra första avsnitten och sett att prinsessan Diana fortfarande är front and center. Du är galen om du har en speciell teori om varför något händer. Det var bara en tidsfråga innan “The Crown” blev mer av en tv-såpopera än ett kungligt historiskt drama.
Prinsessan Diana tros allmänt ha haft en enkel inverkan på statliga organ. Den brittiska monarkin förvandlades till en sorts kulthjälte i sin egen berättelse under den tid hon tillbringade som välgörare. Ett spel där marken och botten består av samma element som varje ödestragedi: krockande epoker och traditioner, konkurrerande värdesystem och klyftan som öppnar sig mellan allmännytta och privat vinning.
Det är på många sätt där de första fem säsongerna av “The Crown” slutade. Den konstitutionella garantin för kontinuitet, palatset, går förlorad i den skiftande sanden i en värld där värderingar alltid omvärderas och demokratisering etableras från grunden. Det kan inte sluta i något annat än katastrof i ett system som är lika starkt och traditionsbundet som det brittiska.
I sin femte säsong flyttar “The Crown” sitt fokus från drottning Elizabeth till Diana, hjärtans drottning. Rubicon är nu under svardotters styre. De sista fyra avsnitten av säsongen fokuserar enbart på Diana och hur hennes sista veckor i livet utspelar sig; de återstående sex avsnitten släpps i mitten av december.
Det har skrivits böcker, släppts konspirationsteorier och några mycket oroande tv-filmer har gjorts. Är det något nytt du vill säga? Den som säger sig ha förkunskaper om en viss matte i detta sammanhang har fel. De fem perioderna är lika grundligt undersökta, analyserade och debatterade som prinsessan Dianas svanesång. Det har varit.
Ja och nej, det är vad “The Crown” visar. Det går att argumentera för att Diana inte var så intressant, varken som person eller studieämne. Att det väsentliga var det som allmänheten tolkade i henne och som hon så småningom kom att symbolisera – individens självständighetsanspråk i en repressiv, konservativ miljö. Trycket att hitta sin egen identitet och form i ett samhälle som försöker förvisa kvinnor till rollen som passiv kuttersmycke.
Elizabeth Debickis porträtt av Diana i “The Crown” landar någonstans i en magnetisk mellanväg, trots att tidigare porträttering av Diana antingen har framställt henne som den moderna tidens kvinna eller som en neurotisk och sensationslysten narcissist. På ena sidan har vi en mediamanipulator som är så liten att han bluffar paparazzifotografer att ta bilder på honom och Camilla Parker-Bowles i badet på Saint-Tropez.
På baksidan finns de mer moderliga och allsmäktige kvinnliga drakarna och relativt få manliga skurkar. Elizabeth Debickis förvandling under den femte säsongen verkade mer som en imitation av Diana än en psykologisk studie, ett utdrag av perfekt replikerade gester och blickar medan hon bar en peruk.
Något med designen här är precis utanför. När den chockerande tragedin hänger över Diana som en regnmoln, ser åskådare i Frankrike och Monaco det som ännu ett viktigt steg i en Golgatavangardring mot medias tillägnande av prinsessan.
Problemet är ganska litet, vilket är förvånande med tanke på den genomgående höga kvaliteten på “The Crowns”. Kanske Peter Morgan, seriens skapare, är bortglömd först nu eftersom han redan berättade historien av stort värde i 2006 års film The Queen, som bara avvek lite från de faktiska händelserna.
För här finns det flera blickar som landar stadigt i kitschkategorin, i klumpig dramaturgi med kvardröjande psykiatrisk banalisering och munter dialog som kanske hade plockats från vilken amerikansk eftermiddagscocktaillounge som helst.
Om showen slutade här skulle det ha varit en passande avslutning på en av de mest älskade och dyra tv-serierna genom tiderna. Mäns sexaversion är allomfattande. Minuter innan Dodi Fayed (Khalid Abdallah) och Diana sätter sig i bilen som snart skulle krascha vid Pont d’Alma i Paris, och där alla demoner måste drivas ut samtidigt, har de vad som verkar vara en pivotal och campy scen för schack och förförelse.
Det är som om paret inte bara kan ge upp och lämna livet nu; de måste lära sig en sista jordisk läxa innan de kan gå med i sina helgongloriorer. Man behöver bara vänta på att den predikande papegojan från tv-serien “Sjunde himlen” ska komma in och framföra en av hans moraliska predikningar.
Om showen slutade här skulle det ha varit en passande avslutning på en av de mest älskade och dyra tv-serierna genom tiderna. Mäns sexaversion är allomfattande. Man kan bara hoppas att uppmärksamheten återigen dras till seriens mest intressanta karaktär, drottning Elizabeth.
Man ska inte vara för säker på detta, särskilt med tanke på vilken inverkan Diana hade på det postuma porträttet av den svenska kungafamiljen.TV-recension Enligt GP:s Caroline Hainer är båda SVT:s “sugardejting”-serier ett tecken på att samhället är i förnekelse om en allvarlig fråga. Slutresultatet är en överraskning.
TV-recensionen Kvällens “P spret” bjöd på en livlig match mellan Jennifer och Johan Kücükaslan, två syskonen, och Emma Peters och Christopher Garplind, två syskonen. Jills man, Maja Francis, kom till hjälp för honom och hans familj, familjen Johnson.
Nu bosätter sig fler finkar i Stockholm och det är lätt att tro att fåglarna själva menar allvar när de pratar om nystart och nystart. Och om du inte känner för att gå ut och äta så finns det gott om hotell som erbjuder rumsservice.
TV4:s långvariga “Kockarnas kamp” är tillbaka och två grisar kommer att kriga mot varandra hela sommaren. Alla katter har varit ute i räkningen den här gången, därför har vintersäsongen döpts till “Revanschen” för att spegla det nya i situationen.
Dessa deltagare har alla fått en andra chans: Alexandra Zazzi, Johan Jureskog, Danyel Couet, Isabella Morrone, Norbert Lang, Joakim Almquist, Michael Björklund, Florencia Abella, Daniel Müllern, och Linnéa Liljedahl. Enligt ett pressmeddelande ska programchef Per Lernström sade, “Att bjuda tillbaka ngra av de bästa och mest tävlingsinriktade deltagarna genom ren för att gi dom en chans till revansch gav oss ngra av de bästa kamperna vi upplevt.”
Soppteatern på Stockholms Kulturhuset Stadsteatern har fått en ny konstnärlig ledare: saxofonisten och regissören Andreas T. Olsson. Han tar över för Sara Jangfeldt, som sedan 2019 är anställd på annat håll. Trösklarna är lika låga som den konstnärliga nivån är hög. Här blandas genrer på ett transparent oförklarligt sätt. Man känner sig alltid stillasittande och behövd när man är i punken.
